Gotlands tidning – 5 april 1861, sida 3

(Fnsändt) Lefwer ännu Röfwar Lilja! Liknöjd för den sämja som hwarje upplyst och bildad man med sina i allmänna omdömet för redbarhet och oförwitlighet kända grannar få gerna söker underhålla, företog fig för några år sedan en wiss riddare i när beten af Wioby att skjuta fin grannes hund på blotta misstankar, att hunden bitit får. För någon tid sedan fälldes åfwen af samma riddare ytterligare en hund, fom under jagt i närheten af riddarens landtegendom råkat komma in på hans mark. Ännn en tredje gång, helt nyss i dagarne, har samma riddare åter mördat en uts märkt jagthund. Denna gång har wäldet dock skett uns der förhållanden, fom stämpla riddarens hela fula finz nesart, och torde göra honom för lagen åtkomlig. Sas fen är denna: för några dagar sedan, begåfwo fig en Söndags morgon, några elementarlärowerkets ynglingat föder ut för staden att jaga. Komna i grannskapet af Landtbrukoskolan, wädrade den medjörda stöjwaren upp en hare, hwilken olyckligtwis tog fin wäg in öfver ridz darens mark. Rimligtwis torde man ej funna begära att gossarna skulle ega kunskap om tingsförbndet å mars fen, likalitet som de wisste att de enligt 1808 års jagts stadga 2:dra art. 8:de mom. och 4:de art. 1:ste mom. woro i fin goda rätt att å denna mark förfölja den res dan fårade haren. Riddaren, ehuru okunnig fom han war om jagtstadgans föreskrifter, hade nu fom en human, bildad, äldre man — (få förefaller det hwar och en fås dan) bordt allwarligen föreställa ynglingarne Det efter hans förmenande otillåtna i deras handling, men få ajorz de icke riddaren. Han nedskjöt i stället med 3 särskildta skott den jemrande stackars oftyldiga Hunden. Derpå öfwerföll han gossarne med hugg och slag, hwarefter han, begagnande fig af deras förskräckelse, bemäktigade fig Des ras bössa, fom ånnu icke blifwit åt dem återställd, och hwilken den bälde riddaren helt wiss ämnar tillwälla sig jasom en segerrik trofs af den blodiga bataljen. En känslig och human man skulle, om andras Ereaz tur gjort honom förfång, i främsta rummet wåndt fig till djurets egare, men råheten och öfwersitteriet, wisa ofta under förakt för opinionen, sålunda på ett hjertlöst och grymt fätt fin lilla makt och myndighet. Egennyttigt småsinne och högmodig fåränga utplåna hos personer med nämnda egenskaper helt och hållet begreppet om öfverfes ende, manlig ädelhet och kristlig kärlck till nästan, och det är ur samhällelig synpunkt derföre af intresse som man hörer att nu relaterade råa wåldobragd lärer foms ma att till wederbörlig domstol instämmas. Rednalyk.