Gotlands tidning – 1 februari 1861, sida 3

Något om allmogeus tidningsläsning m. ut. Berättelse af en folkskolelärare. (Ur Göteborgs Handelstidning.) Sedan författaren omtalat, huruledes han i den före samling, der han är anställd, sökt wäcka håg för tidningås låsning samt att tidningarna numera betraktas inom denna socken såsom oumbärliga, oh ingen Ångrar att hafwa gjort den ringa uppoffringen af några riksdaler för året, för nöjet att ega och läsa det eller det bladet, — berättar han slutligen, att kyrkoherden i förfamlins gen för annan person beklagat sig öfwer mig och sagt, att jag genom tidningars och böckers spridning ibland fols fet, åstadkom stor oreda inom församlingen och wäckte förargelse inom kyrkan, och att kyrkoherden ansåg fig böra allwarligt warna mig för lift. Som förf. likwäl tyckte sig wara obrottslig och lugn i medwetandet om det kristendomdenliga i detta sitt handlingosätt, beslöt han helt frimodigt att ej bry sig om hwad kyrkoherden tyckte; men för att tydligt så erfara hans mening, gjorde förf. ett besök hos kyrkoherden, hwilket hade till följd ett fama tal, fom wi ite kunna underlåta att meddela wåra läs fare, hwarföre wi här låte förf. sjelf beråtta: 7DåÅ jag nu sammanträffade med honom (fyrfohers ben) i prestgården märkte jag genast, att hans finness stämning mot mig ej war af wänlig art, och då jag ödmjukt frågade honom, huruwida ryftet war sannt, att ban högeligen ogillade mitt nit och mina åtgårder för tilljredoställandet af åtskilliga personers inom X församling wafnade läslust och att han förthy beslutat warna eller straffa mig, swarade han med mycken häftighet: — Andersson måtte wäl knnna begripa, att jag icke fan annat än på det högsta ogilla Anderssons oörskämda förfarande att, jåsom man berättat mig, island mina församlingsboar hätta loftal öfwer tidningopressen och böcker . Begriper då ite Andersson, att slifa företag måste mifs haga mig och att folket skadas utaf att läsa andra ferifo ter ån rent religiösa, af renlårigt innehåll! Säg mig, hwartill det tjenar, att allmogen läser tidningar, iynners het fom knappast någon enda tidning i bela wårt land innehåller något werkligen sundt ... Följden deraf, att bonden fattar lust för tidningoläsning och börjar lvssna till de s. k. frihetswännernae samhällsupplösande läror, blir först och främst den, att hans arbetolust går förlorad och att han will lägga fin näsa i i allt, Hwad Åter dere ar skall härflota, sawäl i kyrkligt fom religiöst och polis tiskt aficende, År ej swårt att fatta ... Jcke nog med att folkskoloma redan hår ech der börjat wisa följderna af deras, rent ut sagdt, förderfliga werkjambet, — stola nu eckja dessa skolore rationalisusska lärare uppträta såjom spridare af tidningar och böcker bland allmogen, sa torde