Gotlands tidning – 25 januari 1861, sida 2

Jurikes. — Kongl. Maj:ts Plakat om fyra allmänna högtidliga, Tactjägelfes, Faftes, Bots och Bönedagar, fom öfwer hela Sweriges Nike hållas och begås skola år 1861; Gifwet Stockholms Slott den 12 Januari 1861. Wi CARL, med Guds Nåde, Sweriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, tillbjnde Eder, Oss, älftelis ge, Wåre trogne undersåter, som uti Wårt Konungarike Swerige bygga och bo, få och alle andre, fom deruli mwis stas, Wår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och guns stiga wilja, med Gud Allsmäktig. Herren, wår Gud, har äfwen under sistförflutna år bewisat Sig stor i råd och mäktig i gerning. Han har gjort en åminnelse till Sin under, den nådelige och barms hertige Herren. Ohwer of har Han upplåtit Sin milda fadershand och mättat allt lejwande med goda ting. Hans allmakt har skyddat of, Hans kärlek wälsignat of, Hans wishet ledt of. Han har låtit Sitt ord bo rikeligen ibland oss; Hans nådes sol har lyst öfwer oss och till mognad bringat mången kostelig rättfärdighetens frukt. Han har rikeligen gjort öfver allt det mi bedje eller täns fe. Honom ware ära i församlingen! Under en långwarig fred hafwa fredens yrken uppe nått en tilljörene bland oss okänd blomstring. Wi hafwe blifwet allt rikare på medel att underordna oss naturen och dess krafter. Af uppriktigt bjerta glädje Wi oss åt deha jramsteg och åt allt, fom länder till förbättring af menniskornas utwärtes tillstånd. Jorden är oc Herrans, och intet bortkastandes, fom med tacksägelse taget warder. Men om sträfwandet efter det owanskliga och ewiga får få tillbaka för sträfwandet efter det förgängliga och tims liga, om målet, fom of förehålles ofwanefter, undanffyms mes af jordens syftemål, då är hedendomen för dörren. Om, i samma mån, fom menniskans makt och rikedom i de jordiska tingen tillwexa, gudsfruktan och sedernas ens fald och renhet aftaga, om de medel och gåfwor, fom afs lockats naturen, ide anwändas i det heligas, utan ifjelfs wiskhetens och njutningslystnadens tjenst, om menniskan i sin förblindelse bygger altaren åt sig sjelf och förgäter Honom, från hwilken all god gåfwa kommer, om jords matken will blifwa herre öfver härskarornas Gud och ftofs tet mill blifwa mästare öfwer fin skapare, då hjelper det menniskan icke, om hon förwärfwade hela werlden, då är ett folk fattigt i all fin förmenta rikedom. Det har förlos rat fina bästa skatter, förlorat det, fom allena upphöjer ett foll. Wåra föder woro rike i all fin fattigdom, starke och lyckosamme genom fin tro, gudsiruktan, feds ligt allwar och förnöjsamhet. Dessa dygder och ett fort namn i bäfderna är det arf, wi af dem emottagit; må wi framför allt lemna det arfwet oförminskadt åt wåra efterkommande. Söker först efter Guds rike och Hans rättfärdighet, få faller Eder alltannat till! Förändrade tidsförhållanden hafwa medfört förändring i wår kyrkliga lagstiftning. Wi äre förwissade, att den frihet, till hwilken J kallade ären, icke skall af Eder missbrukas; Wi äre förwissade, art ättlingarne af det folk, fom för evangelisk tro och bekännelse offrat sitt äds laste blod, icke skola låta fig af lättsinnet eller lögnens förförelse förwillas ifrån denna heliga och dyra tro. Upps bygde i Christo och jaste i tron, säsom J lärde ären och i henne rikeligen tacksamme, skolen J med Oss wärna om wåra helgedomar, kyrkan och altaret, derest fiendtliga makter och sjeljowåldet wilja dem angripa. Och så skola Sweriges Konung och folk, förenade genom sanningens, öfwertygelsens och kärlekens band, ännu alltjemt få får