Gotlands tidning – 1 november 1860, sida 2

fororas. Jcke heller har Styrelsen forgåtit, att uti den plan, fom är åberopad i kontraktet, finnes föreferifs wen anläggning af en södra hamnarm, hwilken, i följd af Hamn-Direktionens ansökan d. 13 April 1859, blifs wit ändrad just till den nu få mycket omtwistade piers byggnaden. Gnär Hamnbyggnads-Direktionen fåledes genom kontrakt förbundit fig att werkställa södra hamnarmen, men federmera begärt och erhållit medgife wande att i stället anlägga den fristående pieren, få lärer det wara owedersägligt, att ettdera utaf dessa ars beten måste utföras, för så widt Kongl. Maj:t icke skulle i nåder medgifwa, att hwarken hamnarm eller vier bes höfwer byggas. Då Styrelsen för Allmänna VWäg: och Wattenbyggnader, såsom förut är nämdt, hyser den åsigt, att endera anläggningen bör ske för att bereda skydd åt inre hamnen, så följer ock häraf, att Styrelsen ej inför Kongl. Maj:t kan förorda motsatsen. Beträffande noterne 3, 4 och 5 inskränker jag mitt yttrande till: dels att det wore särdeles anmärkningswårdt och högst besynnerligt, om det undantagsförhållande skulle äga rum mid Wisby hamnbyggnad, att ingen öfs wad arbetspersonal derstädes finnes, fastän företaget bes drifwits fortfarande under flere års tid; dels oc att fe dan 20 år warit och ännu är gällande, att Arbets: Dis rektion, fom ej hunnit få företag fullbordadt inom den i kontrakt föreskrifna tid. måste, när prolongation i uns derdånighet begäres, bestämdt uppgifwa, huru lång tid fom ytterligare äskas för att bringa arbetet till fulläns dande, enär obegränsad förlångning i arbetstid ide af Kongl. Maj:t i nåder medgifwits för någon anläggning hwartill statsunderstöd meddelats alltifrån 1841. J anledning af de bittra anmärkningar, som nu och före detta blifwit framställde i Gotlands Tidning emot framlidne OÖfwerste von Sydow, hwilken uppgjorde pris mitiva planen för yttre hamnbyggnaden wid Wisby, må det wara mig tillåtet slutligen yttra, att då man icke utan bestämda bewis fan påstå, att t. er. befälha fwa ren på ett wäl utrustadt fartyg begått fel derjöre, att detta under storm och missgynnande omständigheter gjort haveri, få bör ännu mindre en ingeniör anklagas derför, att, såsom händelsen warit med stora wågbrytaren wid Wisby, ett halfgjordt ) arbete i följd af elementernas åwerkan i mer eller mindre mån erhållit skador. Stockholm den 17 Oktober 1860. Otto Modig. Det anförda utdraget af Öfwerste M:s antecknin gar innehåller den bestämda åsigten, (som skulle hafwa wunnit styrka af de observationer Öfwerste M. hade tikts fälle att göra under wistandet i Wisby), att det ifoleras de pierhufwudet är nödwändigt i ändamål att skydda inre hamnen för sjögång wid S. och SV. mind Hwad S. wind beträffar, få behöfwer man endast kasta en blick på ett sjökort öfver Gotlands westra kust, och man skall genast finna att ett stort misstag är begånget i denna uppgift; ty mid sydlig mind ligger få wäl Wisby hamn fom hela LWisbysbugten fullkomligt i lä af landet, hwilket förHåls lande äfwen eger rum ända till SV. och är Högklint bes läget SV. t. V. från norra bålwerkets sydöstra sida. Der således Högklint upphör att bryta sjögången för gattet till Wisby hamn, är hamnen öppen för windar till V. t. N. då wågbrytaren börjar att skydda. När nu platsen för den föreslagna pieren icke är belägen emellan dessa fifts nämnda wäderstreck, få fan den ide heller hämma fjös gången deremellan, fom i alla fall endast är märkbar mid gattets östra sida. Den sjögång, fom uppkommer med t. ex. SV. wind, härledes genom det större afståndet ifrån Högklint; men i alla afseenden kan icke denna sjögång komma under annan benämning än sjösqwalp, och den ftarfa SV. blåft, fom Ofwerste M. åberopar hafwa förorsakat dyning och oro uti inre hamnen, bewisar ens daft att Hr Öfwersten saknar erfarenhet om hurndana wåra höststormar härwid kusten funna fe ut. Hade Dj werste M. deremot wistats här under de stormiga dagars ne i början af October, då en dag SV. wind ölåste, få hade såkerligen åsigten om nödwändigheten af det ifoles rade pierhufwudet betydligt, ja kanske alldeles föråndrats. Den dagen war det werklig storm, men både lastning och lossning af de i hamnen liggande fartygen fortgick oafs brutet. Det har äfwen ännu aldrig inträffat, att lots sarne warit förhindrade af SV. storm att i deras små roddbåtar på wanlig distans möta inkommande fartyg. Den enda olägenhet, som således egentligen finnes, är omöjligheten att komma till sjös med S. och SV. windar; men när det Då blåser storm, lärer wäl icke pierfufiwus det kunna mera underlätta eller wara till större nytta wid tillsegelsgåendet, än att en utlaggdj större moring fullkomligt lika mycket fan wara till gagn, hwilken feds nare deremot kostar wida mindre. Beträffande Öfwerste Prodigs frågor, i anledning af det utaf of begagnade uttrycket: ÅJag har fett och jag beslutar, så respektera wi tillbörligen hwar och ens äsigt; men när Hr Öfwersten will göra fin åsigt ensamt gäls lande, emot få wäl Hannbyggnads-Direftionens, de tras fiferandes, (hwilka i främsta rummet komma att deraf hafwa nytta eller skada), fom och den betalande allmäns hetens intresse och bedömande, — så tro wi oss ega skäl —— —.—