Gotlands tidning – 18 oktober 1860, sida 3

Till Allmänheten. Nyss fatt en ensling på restkustens klippiga strand. Hwad sötte hans blick, då den irrade öfwer blå böljan? Hwad söktte den, då den irrade öfwer det blå himlahwalfwet? Hans läppar uttalade ej den hemligheten 4 ord — men sucken, fom på windens wingar flög hän till de höga rymder, der Sweriges sånkarkungar nu slå fina lyror, sucken förrådde enslingens längtan att från lifwets tröttsamma stråt snart få taga ut det steg, som gör själen fri från kroppens fängsel.