Gotlands tidning – 27 september 1860, sida 2

sin post. Det var så tyst ombord, att man körde tydligt ända förut hans svaga utrop till rorsmannen. bå vi voro i trängsta hålet blef tystnaden riktigt hemsk, — blott afbruten af sjöarnes dån på refvet om styrbord och klipporna om bagbord. Några enstaka träd på klipporna bugade sig för den friska vinden och blandade sitt löfprassel med dånet från bränningarne. Hvilken brusande fart vi kommo med! Och i ett nu var allt passeradt; .. astyr NVS Nie ... afri vakt till kojs!å var Captens nästa utrop, och straxt derefter tände han sin cigarr, — ett säkert teckon för oss att lugnt gå ned. j Det led mot aftonen — vi hade, bland andra öar, passerat en hög ö med en bergspets uppå, liknande Linnea Borealis, hvarföre den fått namnet aLinn Peako. Luften såg stormig ut och vinden ökades snart också till storm. Ännu bärgade ej Capten några segel, ty han villo innan mörkret få sigte af Cumberlands-öarnes nordvestra klippgrupp, der hela 31 strecks coursförändring sker, ..-. ej heller fanns grundare vatten för ankring än 40 famnar med stenbotten. Just vid solnedgången kommo de i sigte på 14 å 16 minuters asstånd. De voro jemnt 12 i antalet. Seglen minskades nu till 2 ref i märsseglen och vi märkte att vi äfven kommande natt måsto sogla. Jag såg att Capten, då han ibland satte sig, nickade till,..och hvem undrar derpå vid en ständig vaka af 48 timmar, — och nu åter en natt. Sannerligen måste han säkert ha lärt sig salig Kempffs maxim: datt sofva, vaka och äta när som heldste. Skeppet gjorde nu öfver 8 knops fart, ... det var alldeles mörkt, men stjernklart. månen var apå krogena och vi stäfvado rätt på klipporna, ehuru vi icke såg dem i anseende till mörkret. Captens ordres: elngen till kojs förrän kl. 10 4 utfördes villigt. Som utkik voro posterade 2 man på hvarje bog, l man