Gotlands tidning – 13 september 1860, sida 3

Allt efter som vi avancerade nordligt långs kusten, började väderleken blifva varmare och våre Lascarer piggare. På 2:ne ställen måste vi hålla 15 å 20 eng. sjömil ut från kusten, ty den var högst oren och ännu ej tillförlitligt undersökt. Vinden fortfor att vara gynnande. — Cap Moreton med sin fyr (den sista norrut) passerades en afton, — vinden ökade sig till half storm, så att läseglen och småseglen bärgades, och ett par ref i märsseglen intogs. Vi tyckte att Capten var för hastig att bärga segel, men funno snart vårt misstag, emedan vi sysselsatte oss med att loda hela natten. Saken var den, att vi voro vid öppningen af Capt. Kings Route och gingo rund ett mycket långt och farligt ref utanför en långt utskjutande udde kallad oBreaksea Spita. Och nu började vår egentligen farliga segling; huru litet viste jag då hvad som komma skulle och hvad vi hade att utstå, isynnerhet då längre norrut värmen började blifva svår. Emedan nu, sedan vi gått rund Breaksea Spit, kursen blef mera NV. och vinden var S. å SSV., började skeppet skjuta hårdare fart, isynnerhet som refven blifvit utstuckna och bramseglen tillsatta. I lä åt öster der vi sågo en skymt af Lady Elliot-öne, syntes det på längre eller kortare afstånd till sjös, ospottas högt i vädret från bränningar, Detta utgjorde pprologena till det skådespel hvari vi framdeles skulle deltaga, dels som skådespelare, dels som åskådare, och skämt åsido fingo vi också af Direktörena framdeles våra röler utdelade, för att natt och dag inöfvas. Vi hade strömmen med oss, sättande vestvardt med 1 knop i timmen. Ilvilka sköna och herrliga vyer erbjöds icke, då vi kastade våra ögon bagbord ut på de höga, lustiga bergsspetsarne i det inre af Australien, detta berrliga land, som bebos af mennisko