Gotlands tidning – 13 september 1860, sida 3

öfwertoge sjelive waruomsättningen. Sålänge derföre handelsiransaktionen sker ärligt och handeln är fri och öppen, eger man ej rättighet att göra föpmannen någon förebråelfe för den winst han förskaffar sig, han må hålla sina waror huru dyra som helst. Om man nemligen med missnöje hörer den gällande grundsatsen att allt gäller hwad det kan gälla, måste man tillika besinna, att allt faller till hwad det kan falla; ty på samma ång en köpman i afseende på handeln ej har någon ans nan förbindelse, än att taga allt hwad han kan få, måste han ock troget räkna på det öde att förlora allt hwad han Fan förlora. Af detta följer såsom Thos rild säger, att i ren och fri handel ingen winst är få wäl uträknad eller få stor, fom ide är rättwis. Köps mannen kalkylerar på andras behof, andra kalkylera på hans. Han anwänder sitt bästa wett, sasom andra des ras. Owanlig winst, owanlig förlust enligt tider och hwälfningar äro för honom ett lika naturligt öde. Och om han förstår att winna det högsta eller allt, få är hang fel, efter handelns natur och sanna frihet, blott det, att han har mera förstånd, än man kanske behagar. Handelns geni består endast uti att föpa till det lägsta och sälja till det högsta. Tala om moralen i ren och öppen handel i pengars wärden, är fom att tala om moralen i matematiEen. — Att tillwita köpmän oför: skämdhet och egennytta, derföre att de i ren och öppen handel taga hwad de funna få för fina waror, är och förblir en orättwisa. Hwad wi nu sagt om waror och handel i allmänhet gäller äfwen om penninghandel och den inkomst, man förskaffar fig å desammas försäljning eller utlånande. Den winst, fom tillkommer banker, måklare, kapitalister i form af ränta eller prowision, är lika berättigad, som annan handelswinst. Man är ej mer procentare derföre att man förtjenar utöfwer laglig ränta, ware fig i form af pantlån eller andra försträckningar af penningar, än om man förtjenat summan på andra warors omsättning. Det är sjeljwa sättet och de omständigheter, hwars under dylika transaktioner ske, ej winstbeloppet, fom bes stämma, huruwida en affär är hederlig eller ite, huru: wida köpmannen eller långifwaren skall anses såsom en hederlig, i fin goda rätt handlande affärskarl eller en bedragande skurk. Sålunda förfar den köpmannen bedrägs ligt, som begagnar sig af andras obekantskap med mynt, matt, mål och wigt för att göra winst, för att icke tala om den, fom begagnar falska wigter och mått eller förs säljer wara med fald och flärd ut. På samma sätt är den pantlånaren en bedragare, fom mot bättre wetande åsätter eller låter åsätta en pant för ringa wärde, och ej mindre den långifware, fom begagnar fig af en persons okunnighet i ränteberäkning eller oförmåga i affärers uppgörande för att förskaffa fig orättmätig winst)) Om dertill kommer att lansötanden är en yngling i pasfios nernas ålder, fom är färdig att på framtiden draga wexel till huru stort belopp fom helst för att få medel för tilljredö: ställandet af ögonblickets njutningar, och långifwaren bes gagnar fig af den ögonblickliga förlägenheten för att flegs ra winsten till 10, 50 ja 100 gånger det pris, fom han skalle bestämma, ifall vnglingens målsman eller anhörige, hwilken betalningen i sista hand drabbar, uppgjorde affå ren, få förfar han i ännu högre grad bedröfligt. Hans förfarande gör honom hemfallen under lagen. Ty medan långifwaren uppgör aftalet med den lättsinnige ynglinz gen, drager han i hemlighet wexel på den derom ofuns nige målomannens börd, aftalet blir således swekfullt och procentaren maste derföre anses såsom den der, på sätt 1858 års förordning om förjialskning och bedrägeri 22 8 omtalar, genom fweffullt förfarande bedragit till fig gods eller penningar. Ehuru procentaren salunda ens ligt sakens natur bör wara hemfallen under lagen, låter detta sig likwäl swårligen göra, ty han är i allmänhet dock ej juridiskt åtkomlig. Bewioning om det bedrägliga i förfarandet blir oftast swårt, ja nära nog omöjligt, äfwen om uppjåtet att bedraga sig till penningar ar den oerfarne och behöfwande klart framstår. Sedan wi härmed hafwa sökt göra begripligt, hwad som med procentare bör förståd och derunder kan bedrifwas ) Det händer, att man säger fig hafwa handlat ärligt, ty man tog blott 63, men 67 i månaden stället sör om året.