TVENNE KONTRASTER. Pennritningar af —1—. 1. En Resa rund Cap Horn. Vår återresa rund Cap Horn var en påminnelse om de lidanden och faror, som gamla sjömän alltid bibehålla i friskt minne. Emedan vi seglade sydvardt alltjemnt, blefvo dagarne kortare, väderleken kyligare, luften började se trumpen och vred ut och en lång, hög motsjö förebådade oss hvad vi hade att vänta. Fartyget gick likafullt raskt öfver den och kom snart bland isbergen. Vid detta tillfälle voro vi förskräckligt plågade af svullna ansigten; men vi voro så få man, att ingen vågade lägga sig sjuk. En beständig utkik var nödvändig, emedan ett af dessa isstycken, kommande med den höga sjön, hade varit stort nog att stöta hål i skeppet och derigenom göra slut på oss alla; äfven kunde ingen båt (om också vi lyckats få ut någon) vaka i en sådan sjö, ej heller skulle vi kunnat uthärda i båt i sådant väder, För att göra vårt tillstånd ännu värre, kastade vinden på rätt ostlig, straxt efter solnedgången och började öfvergå till storm rakt stick i stäf, med hagel och snöslask samt åtföljande stark tjocka, så att vi ej kunde seen half skeppslängd ifrån oss. vär hufvudsakliga tillit; de herrskande vestliga stormarne, var sålunda afskuren, och här voro vi nu, nära 700 sjömil vestvart om Capet, med en storm, rätt ostvart ifrån, och luften så tjock, att vi ej kunde se den is af hvilken vi voro omgifna, ända tills den var rätt för bogen. kl. 4 e. m. (det var då fullkomligt mörkt), kallades alla man och sändes till väders i en våldsam hageloch regnby, att minska segel. vi hade nu alla anlagt aCap Horns riggena, sjöstöflor, sydvester neddragna