Gotlands tidning – 30 augusti 1860, sida 2

Gamla och uya tider. (Ur den nyss utkomna boken Anden i Naturen, af Orfted.) Menniskoslägtet har ej gått tillbaka, utan framåt i moraliskt afseende. Wi se sålunda att det ej i lekamligt afseende står sämre till med menniskorna nu än i forntiden, utan fnas rare bättre. Frågan blir nu således den, huruwida det förhåller fig annorlunda i andligt afseende. Jag wet att många tala om de gamla tiderna, såsom om alla dygder då florerat, och nutidens menniskor skulle hafwa skamligt urartat från förfäderna. Detta lofprisande af de fordna tiderna är ännu mins dre grundadt, än det för kroppsstorlek, styrka och god helsa; men jag skulle handla obetänksamt, om jag ej på förhand upplyfte hwarföre wåra förfäder i många affes enden måste stå tillbaka för of. De woro nemligen mins dre upplysta, hwilket ockjå är helt naturligt, ty likasom hwarje ordentlig menniska med åren blifwer klokare, så går det också med hela menniskoslägtet. Hwarje år erfar man något nytt, uttänker man något nytt. Sonen lärer af fadren, och i allmänhet de unga af de gamla. Sår lunda samlas oupphörligt en förre och större fatt af kunskaper, fom ej fan gå förlorad, med mindre att mens niskorna till den grad skulle öfwerlemna fig åt dårskaper och laster, att de ej brydde fig om att lära något godt