Gotlands tidning – 30 augusti 1860, sida 2

sjelf tjenat som Cornett och vid hvilken Cederpalm sortfarande var anställd som löjtnant. — Åsynen af den förstnämnde, var alltid en törntagg i den senares bröst, och dess husliga lycka hade äfven förlorat sin friska särgglans. Cederpalm åtnjöt hvarken det anseende eller den högaktning, som före denna tid allmänt skänktes honom. Ett år tjenade Philip Lindau som hussar; följande år blef han Cornett, 1795 löjtnant, och något senare stabsryttmästare. Vid början af nyssnamnde år blef han transporterad till Smålands Dragoner. Obemärkt förflöt det ålerstående af hans lefnad. En af forntidens klassiska författare har yttrat: aDe fullaste axen böja sig mot jorden, och den sanna förtjensten gömmer sig I skuggane. Lindaus sublima, ridderliga handling blef snart förgåten. Aldrig jägtande efter lyckan, uppsöktes han icke heller af henne. De tvenne enda på jorden för hvilka han var kär, följde han till grafven. Men allt framgent förblef ban en af dessa starka andar, som ej vackla vid motgångarnas jordskalf. Under hela sitt lif bibehöll han i sitt hjerta ett odeladt rum åt den enda qvinna han någonsin älskat, tills han 43 år gammal förenades med henne i de eviga fridshusen. Länge hafva de båda kamraterna slumrat i allmodrens famn. Den enes namn har genom barn och barnabarn bibehållit sig i svenska adelns tideböcker. Den andres eger sitt i förvar i en och annan ännu lefvande yngre kamrats minne. SLUT.