Gotlands tidning – 2 augusti 1860, sida 2

Han hör buller utanför rummet. Cederpalm träder in. Den sistnämnde försöker tala men. rösten hemmas. —— Tack Cederpalm, för det du kom — säger Lindau helt lugn — har du träffat Adlerflygt? — — Ilan ville följa mig till dig; han är här, men jag måste först tala med dig, sedan må han komma... jag kan ej mottaga denna uppoffring. .. men allt kan ännu bli godt . .. Generalen står väl hos Konungen. —— Du har icke — afbryter han bäftigt — talat med Generalen? — — Ännu icke, d. v.s. jag har ej omnämnt hvem som insläppte Öfverstinnan M. i dess makes fängelse. — — Har det ej redan skett, förbjuder jag dig, att derom nämna ett enda ord. — — Kramande Lindaus arm yttrar Cederpalm: Jag kan ej samtycka dertill. —— Du måste; säger du ett ord, säger jag hundra. Aldrig än — tilläger han med stollhet — har någon betviflat Philip Lindaus ord, och gör man det ej heller i dag. — — Men mina ord skulle man ha betviflat? — infaller Cederpalm med en lindrig brytning i rösten, — — Du med ditt glada, lätta lynne, älskvärda umgangessatt, och kan jag äfvea tillägga, lättrörliga hjerta, har ofta bevisat dig ej vara så nogräknad, när det antingen varit fråga om ett oskyldigt skämt, eller att bjelpa en lidande broder. Du är gift, du är far, jag har ingen på jorden utom min gamla moder. Ilon följer mig snart och som qvinna betraktar hon ej, den öfverträdelse, som nu är i fråga, ur samma synpunkt, som vår Konung och våra krigslagar. Ilon sörjer sin son, men hon tackar Gud, att det är menniskokärleken och icke en enligt hennes uppfattning vanärande bandling, som bragt honom på fall. — — Du sjelf betraktar den annorlunda, du hade ej under några vilkor tillåtit dig densamma .. — — Lindau tiger.. —— Svara! — — Efter du fordrar svar bekänner jag, att jag under