Gotlands tidning – 7 juni 1860, sida 2

5:o Jag är ej alldeles så obekant med Koran, som Hr C. menar. Jag vet att den innehåller mycket annat än föreskrifter för yttre religionsöfningar, såsom jag ock känner, att i Bibeln, hvarmed jag förstår Gamla och Nya Testamentet i förening, finnas flera böcker innehållande idel sedereglor och en mängd stadgar för yttre religionsbruk. Allt detta har dock ej hindrat mig att kalla Bibeln i sin helhet för väsentligen personlig och Koran för en bok med en hop reglor, och jag tror mig dertill hafva full rätt. Jag har nämligen sett på beskaffenheten af det religiösa lif de båda religionsurkunderna vilja åstadkomma, Jesus sade: putan en varder född på nytt, kan han icke se Guds rikeck. Koran säger: bönen förer halfva vägen till Gud, fastor leda till himmelens ingång och allmosor öppna dess portare. I dessa två språk synes mig Bibelns och Korans olika ande troget asspeglad. — Jag har vågat kalla hednareligionerna för en schematism. derföre att de. ehuru oftast insvepta i dunsten af den mest brokiga och vidunderliga mythologi, just i det som gör dem till religioner eller i menniskans förhållande till Gud, åtnöja sig med en mechanisk uppfattning och utöfning af religionspligterna och för öfrigt ej duga prestera mera än på sin höjd en ur det naturliga förnuftet hemtad, och derföre lättfattlig, men torr och kraftlös sedelära. Jag har sagt, att de till följe häraf ej gifvit anledning till kyrkor och secter såsom fallet är med Bibeln; icke så, som om inga religiösa partier i någon mening inom hedendomen, och äfven inom Muhamedanismen, skulle finnas, utan så, att grunden till dessa söndringar är väsendtligen en annan än jnom Christendomen. Suniternas och Schuternas secter t. ex. inom Islam äro i grunden af ett politiskt ursprung. och inom de egentliga hednareligionerna är der väl söndring med anledning af olika gudomligheter m. m.). men ej någon sådan väsendtlig olikhet i uppfattningen af en och samma doym, som t. ex. i frågan om rättfärdiggörelsen öppnat ott oöfverstigligt svalg emellan Catholicism och Protestantism. — 5 hafven en annan ande än vie, sade Luther till zwingli i afseende på nattvardsfrågan, och han hade rätt. Zwinglis rationalism och Luthers djupa, i ädlaste mening enfaldiga barnatro, vunnen såsom en bepröfvad frukt af den förfärligaste personliga kamp, passade ej i ett stycke. — I Christendomen är all åtskilnad ytterst en åtskilnad i anden d. ä. i det personliga: i hedendomen är allting ett yttre. Hvad innerlighet i sannt religiös mening vill säga, känner ej hedendomen, och ej heller — Hr Cramer. 6:0 Hr C har funnit min vinledninge oredig. Må så vara. Men jag erkänner, att jag omöjligen kan fatta det