Gotlands tidning – 7 juni 1860, sida 2

Med anledning af Herr Rektor J. N. Gramrs osvarC i Gotl. Tidn. N:o 21. Hr Cramr har gjort mig den hedern att särdeles vidlyftigt svara på min uppsats i G. T. N:o 18. Ej för att fortsälta striden, utan för att beriktiga ett och annat missförstånd af mina ord, hvilka villigt medgitves här och der vara mindre exakta, må följande anföras. 1:o Af hela min artikels hållning och äfven af bestämda yttranden deri borde det hafva varit Hr C. klart, att det som han kallar för pHinledninga egentligen var okärnana i uppsatsen. 2:0 Jag har redan förut yttrat mig om omöjligheten för mig, och troligen för hvarje annan, äfven den lärdaste och rikast utrustade, att lösa de påstådda motsägelserna i Bibeln på ett för Hr C. och hans själsförvandter tillfredsställande sätt. Men de, som i Guds ord söka något oändligt djupare än ett blott logiskt system; som ej hafva så öfverdrifna fordringar på en minutiös öfverensstämmelse i alla yttre detaljer, om de få de andeliga lifsfrågorna lösta på ett sätt, som innebär en uppfyllelse af det löftet, som läses i Math. 5: 6, de skola säkerligen ej vara obenägna att anse motsägelserna förklarliga på de grunder, som redan längesedan blifvit framstälda af män, oändligt öfverlägsna mig. Det jag anfört är i det hela visserligen ingenting nytt, och i och för såvidt det är milt, och ej ett lån från andra, torde det ej hafva stora anspråk på att blifva med uppmärksamhet emottaget ). 3:o Att jag är partisk för Bibeln är lika tydligt som att Hr C. är partisk mot densamma. christendomen är en sak, i afseende på hvilken man ovilkorligen måste taga sitt parti, Här gäller om någorstädes det oblidkeliga: antingen—eller. Hr C. har haft den i vårt land ännu tämligen sällsynta ärligheten att offentligen uppträda som en Jesu Christi afgjorda och bittra fiende. Just derföre att han är detta, umgås han med Bibeln såsom han gör: just emedan jag ej vet af någon Gud utan i och genom Christum, hvilken Bibeln lärt mig känna, är Bibeln för mig något helt annat än för Hr C. Hr C. upprörer himmel och jord öfver Bibelns omotsägelsera: dessa kunna ej ett ögonblick rubba min tro eller hindra mig från att akta Guds ord såsom den dyraste skatt på jorden. — — Det gifves ett Andans vittnesbörd inom Christendomen vida pålitligare och mågtigare, än det vittnesbörd, som Hr C., utom Christendomen, säger sig hafva af naturen och i sin egen ande. 40 Uttrycket hassvidundreta erkännes vara olämpligt. Det föll mig i tankarne i st. f. ordet ohvalsiska, som ej är exakt. Den bokstafliga uppfattningen af berättelsen om Jona är min