Gotlands tidning – 18 maj 1860, sida 2

(Jnsåändt) Brefwexling mellan twänne köttsliga brö: der, den ene bonde, den andre prest. — d. 17 Nov. 1859. (Forts. o. slut fr. N:o 19) Käraste Broder! Tack för ditt bref. Du har missförstått min skrift. Hwar wisar den fig nöjd med, eller tager ett fyndigt lefs werne i förswar? De psalmwerser och bibelspråk, du anse wänder att bestraffa ett fyndigt wäsende, äro de icke tags ne ur den psalmbok, fom wår kyrka begagnar, den Bis bel, fom wår Statskyrka will sätta i hwar mans hand? Du upphöjer ju wår kyrka, när du mil anklaga henne. Kyrkan är ju en nådesanstalt, fom skall bedömmas efter fin bekännelse, fina läror, icke efter fina lärjungar. Jag fan ide anklaga dig för hwad du skrifwer om ditt fors gebarn. Skulle man ide med samma skäl kunna anfla: ga Herren Jesus för hwad Judas gjorde? Du säger: De, fom med fruktan och bäfwan skaffa fin salighet, has tas, förföljas. Hwad förföljelje led wår afsomnade mo der? Skaffade icke hon med fruktan och bäfwan fin far lighet? War hon icke i fin krets allmänt älskad och ärad? Tror du, att ett christligt lif icke får utrymme i wår kyorkas lagar? Hindra deja lagar något godt? Anbefalla de något ondt? Förkunnar kyrkan ide domen: den ans norlunda lärer och lefwer 20. derjöre bewara of m. m. Just deri bestär den himmelswida skillnaden mellan de Gamle och de Tye läsarne, att. i allmänhet taladt, de Gamle kände fynden förnämligast inom sig, de Nye åter utom sig. De Gamle tyckte kyrkan wara ren, men sig sjeljwa orena, de Nye sig sjelfwa rena, men kyrkan oren. Jng medgifwer dot undantag. Kyrkan anjer de döpte för sina barn, dem hon i sin skola underwisar. Hwad hon lärer dem, derom tala wåra bekännelseböcker. Hens nes skolstadga är kyrkolagen med hwad dertill hörer. Kan du wisa något falskt häri, så tackar kyrkan dig och säger: denna sats förswarar jag icke; min grund är ordet. Hwad icke derpå hwilar, hjelp mig att rifwa ner det! Men ans swara för alla fina skolbarn fan hon ite. Gud fan ide hjelpa den, fom icke will hjelpas. Att i sitt hus sjunga, läsa, bedja, tacka och lofswa Herren, dertill uppmuntrar wår kyrta. Följes en sådan husandakt af en menniffos wänlig, ödmjuk och rättskaffens wandel, så berömmes den nästan allmänt och skyddas af lagar. Men will nu en sådan gripa in i en annans embete, då bryter han det 4:de budet och begår ett brott, fom Petrus (1 Petr. 4: