Gotlands tidning – 3 maj 1860, sida 2

(Jnsändt) Anmärkningar till Hr Prosten C. Berg: walls yttrande wid Nemiszen af Prosten Jan: zons motion om Lekmannawerksamheten. Se Bihang till Gotl. Tidn. N:r 13. Ett märkligt yttrande af — en Prest! En prest upträder — hwar? J en Ständerförfamling! Huru? Jo, med fiendtlighet och smädelystna d, och dertill med i hög grad osannfärdiga påståenden, hwilka han ide ens i någon. motto söker att bestyrka, utan förutsättande dem såsom allmänt bekanta, flår han Läseriet och def närmas fte Iedare, alla i en klump, under anklagelse för fendts lighet och fmädelyftnad emot församlingens Lärare och sjeljwa wår fyrfa och 7söker oförställdt sprida den föres ftällningen inom Ståndet, att Läseriets Åambulanter förs funna att ingen enda menniska må wånta frålss ning från fördömelsen, fom icke ingår i deras parti och besöker deras conventiklar, der Guds ord allena rått förkunnas m. m. och will med får dana förwrängda och obestyrkta påståenden ännu sista stunden göra ett ytterligare försök, att, om möjligt wore, qwäfwa det af honom få hatade Läseriet; men blyges derz wid icke att, för winnande af detta i hand ögon få efter2 sträfwanswärda mål, använda samma och än sämre mes del, än han pådiktar Läseriet och def ledare i allmänhet. Hela detta yttrande är af få ymklig beskaffenhet, att man icke gerna fan tro många inom Ståndet om att wara få inskränkta, att de deråt egna någon upmärkfams het; och kunde man sålunda hafwa bemött det med förs aktets tystnad; men fom Hr Prosten i enskildta samtal med icke ambulanta Lekmån ofta blifwit slagen på fins grarne, men det oaktadt, likt fabeln om hydran, alltid har ett hufwud att framsätta i stället för det fom blifs wit afhugget, — fom widare den indignation, äfwen bland egna stiftsbröder, hwilken Hr Prosten upwäckte med fit hätskefulla och om hetsighet wittnande anfall wid Wisby Prestmöte både emot Lekmän och några kyrkans prefter, icke ännu förmått stäfja Berserkaraseriet, få må Hr Pros sten nu fram inför allmänna omdömets tribunal med fitt yttrande. Utan att egentligen taga i förswar en del Lekmäns upträdande, få må det dock härmed wara sagdt att ingen af dem, äfwen de sämsta, tillåtit fig mid deras ofs fentliga föredrag sådane fiendtliga och smädelysina uttryck mot presterskapet, som wissa prester aktat enligt med sitt embetes wärdighet att från sjelfwa predikstolen utffums ma emat Läseri och Läsare; att dessa någon gång tala om blindhet hos Lärare, fom ide framhålla Guds fora dran på en hel hjertats och sinnets omwändelse och förs ändring, utan, såsom profeten säger, predika drafwel — och om ruttenheten inom kyrkan, då de, som göra allware af Christendomen, blifwa både offentligen och enskildt fmås dade och förföljde, hwarom i mångfaldiga Tidningar tills räckliga bewis äro framlagde, för att här blott behöfwa omnämnas, men drinkare, swärjare, sabbatsbrytare nur. fl hälsas såsom församlingens prydnad och tillsörsäkras att de äro goda nog och blifwa i detta tillstånd saliga, — till påpekandet af denna blindhet och ruttenhet hafwa de haft godt fog och hafwa fått det än mera af Hr Pros stens yttrande. Hr Prosten må härwid påminnas sina egna synder uti Tidningotryck. Att någon enda af dessa s. k. ambulanter eller ledare sagt att ingen enda menniska må wänta frälsning från fördömelsen, fom icke ingår i der ras parti m. m. är en osanning, fom någon beftälls sam sladdrare möjligen intutat uti Ör Prostens, för dy2 likt få willigt öpna, dra; och ännu gröfre tillmätandet till alla Ledare i allmänhet, att hafwa gjort fig skyldi ga till ett fådant yttrande. Men så stor ban blindheten wara hos en del s. k. skriftlärda, att dessa edswurna ena