sare eller Ledare förkastad; men wäl torde de hafwa, och detta på Bibelns grund, sagt art dermed förwårfwar man fig ite himmel och falighet. Att de bbeklagliga följderna af Läseriet och def Leda res tillwägagående äro att igenfinna, utan Hr Pros stens skarpsinnighet, uti Separatismen, Baptismen och Mormonismen, det är ett yttrande, fom troligen ännu ofta skall från det prelatensiska lägret fåfom riktiga grund skott utslungas, änskönt riksdag efter riksdag och defemels lan i Tidningar och andra skrifter få ofta blifwit frame hållet, att, om Presterna, i stället för att göra fig til ledare af de andliga rörelserna, söka att motarbeta och qwäfwa dem, få skola just de allwarliga Christna, de, fom werkligen wilja att Christendomen må wara något ans nat än ett namn, en mantel, hwarunder hedningens wår sende fig döljer, fe fig tvungna eller dragas att utgå utur ett kyrkosamfund, fom, ehuru Christet till namnet, är det få litet till wäsendet, att det just beler, belackar och beljuger och på många fått störer dem, fom Gudeligen wilja lefwa här i tiden, Sålunda fan både Sepaz ratism och Baptism upstå. Hwad åter Mormonismen beträffar, få har den ännu inga anhängare uppå Got land; men detta lärer wäl med samma bewisningssätt, wara att skrifwa på Presterskapets, namneligen Hr Prostens meritlista. De stackars Läfarena och deras ledare i i all deras råhet och ofunnighet få wäl sålunda bära hunds hufwud för den mannens utträdande, fom en gång war en prelat och flod på Breftens bästa få mycket fom trots någon i hela lägret, oh för hans bafsked från kyrkan. Hr Prosten will hafwa någon garanti för ams bulanternas lämplighet för det sjelftagna fallet — allt wål! men hwad garanti ställer wäl Hr Prosten för fig sjelf? Ty att Preft:Bden icke utgör någon sådan gas ranti, det wisar Hr Prosten ju tydligen längre ned uti det märkliga yttrandet. Den af Hr Prosten påyrkade 7aarantien skulle bestå deri, att LTäraren i Förfamlins gen blefwe underrättad om, når oh hwarest man är finnad att falla honom i Embetet, — detta will wäl ite säga att tala Guds ord uti en bondstuga för några flera eller färre, fom för sådant ändamål samlats, ty detta förwisa ju presterna ifrån sitt Embete, eller fin skyldighet — utan troligtwis uppstigande på predikstolen m. m. Detta sednare har ännu icke någorstädes i Swerige af Lekman skert; men om dermed menas conventikeln i Bondstugan m. fl. ställen, få torde kanske få yrkas på någon garanti, att presten der infinner fig, och icke, fåfom med Hr Pros sten serskildt är fallet, derom underrättad derifrån uteblef eller afwek före Ordets företagande, för att sedan uti yttranden å Prestmöte eller wid Riksdag få wisa fin warma och mest oskrymtade Gudsfruktan och fromma nit. Weterligen har Hr Prosten åtminstone twenne gåne ger blifwit underrättad om sådane sammankomster inom sitt Pastorat; den ena hållen af en Lekman på ungefär lita kunskaps ståndpunkt fom Hr Prosten, och den andra af en i kyrkans tjenst anställd prest och religionslärare. Wid den förra infann sig Hr Prosten jemte kyrkorådet, för att medelst maktspräk förhindra sammankomsten; men då Hr Prostens kraft bröts emot de argumenter, som utur Bibeln framställdes, så, ehuru uppmanad af nämnde Lekman först att sjelf tala öfver något Bibel: ställe, och, då detta af Hr Prosten wägrades, sedan att åtminstone öfwerwara sammankomsten ech öfwertyga sig att intet emot Guds ord stridande blefwe framställdt — aflägsnade fig Hr Prosten. Wid det andra tillfället wille Hr Prosten icke alls, ehuru derom ombedd, infinna fig; men båda dessa, Lekmannen och Presten, fingo fin beffårs da del af Hr Prostens, naturligtwis rättmätiga, wrede uppå Wioby prestmöte. Jsanning ringa anspråk, och hwilken annan Embetås man skulle wara nöjd med få litet? men det heter: Nät ter Eder efter tiden, få ordar Hr P. widare, beröme mande den allmänt inom Presterskapet och synnerligen hos Ör P. rådande ödmjukheten och försakelsen, och fans ske blef fatet och dryckekaret fålunda rent utwändigt ; men Hr P. fom är få spränglärd, Hade wisserligen, då han sent omsider och en gång grep sig an med citerande af ett Bibelspråk, bordt följa, ide den, wid det citerade språket, felaktiga swenska öfwersättningen, utan grundters ten, hwilkens kännande Or Pr. med förgätande af ans dans smörjelse, fordrar hos Lekmannen. PMttraudet handlar om Lekmannawerksamheten i allmänhet, och öfwer en kam beskyllas Lekmännen för Rådet och okunnighet, och detta på ett Hr Pr:s fFarpz sinnighet utmärkande och betecknande sätt. Man skulle tro att Hr Pr. rigtigt hade noga kännedom om Lefmäns nen och deras gåfwor och werksamhet. Weterligt har Hr Pr. icke talat med flera än 3:ne af de på Gotland i werklig enening arbetande Lekmännen. Af dessa är den ena den ofwannämnde, för hwilken Hr Pr. rymde fältet, och de andra 2:ne har Hr Br. ite kunnat öfwerbewisa om nå gon irrlärighet; och hwad råheten beträffar, få får den stå för Hr Pr:s räkning fåfom en Licentia Prosaica. Och hwad beträffar de öfriga både werkande och icke werkande Lekmännen uti wårt Fädernesland, hwilka alla blifwit dömda öfwer en bank, få lärer Hr Pr. i kunskapswäg ins för mången af dem få flå fom en skolpojke uti just de stycken hwaröfwer så mycket glorifieras; och mången skulle med nåara månaders retranffufafjon art sina unadoms flis