Gotlands tidning – 27 januari 1860, sida 3

Om fabrikationen af hwitbetssocker med särskildt afseende på Gotland. J denna för Gotland wigtiga fråga har Professor Alexander PUiller, wid K. Landtbruks-Afademiens sednaste sammankomst, afgifwit ett anförande, fom läses i Nya Dagligt Allahanda, hwaraf wi göra följande utdrag: Sodan allmänhetens uppmärksamhet nyss blifwit fäst på Gotlands naturrikedomar, anhåller jag hoå redaktios nen att få genom samma tidning lemna ett utdrag af ett anförande, fom jag haft äran framlägga wid k. landts brufs-afademiendg senaste sammankomst, angående kemiska analyser af hwitbetor, och för fullständighetens skull cite ra några yttranden, fom jag förut flera gånger haft tills fälle att offentligen afgifjwa öfwer den allmännare sidan af detta ämne. Etftersom jag är kemist, få är det naturligt, att jag framför allt måste skärskåda mitt ämne från den kemiska synpunkten, och resultatet kan jag sammanfatta i dessa få ord: Landtbruket har hittills med få undantag producerat för mycket qwäfwefri föda och för litet qwäfwehaltig d. w. s. för litet ägghwitartad substans — både för menniskor och kreatur. Landtbruket har för mycket haft i sigte den qvantitativa produktionen och förbisett qvaliteten. Mångenstädes har produktionen förirrat sig derhän, att göra potatesen till den nästan uteslutande födan, och på så sätt förwandlat F. Drakes herrliga skänk från den nya werlden till ett gift för nutidens generation. Potates ensam kan på intet wilkor upprätthålla lifsfunktionerna hwarken hos kreatur eller menniskan, derom wittnar den till själen och kroppen förswagade befolkningen i Jrland, Schlesien m. m.; det