Gotlands tidning – 13 januari 1860, sida 3

wara de ifrigaste för foftersön8 förswar: de äro det mwerks ligen också. Sweriges ädlaste män hafwa i alla tider ärligt, if rigt och med ord fom gått genom märg och ben uppmas nat wårt folk att ej lita på det barnsliga talet om en ewig fred (då werlden flår hotfull och rustad rundt oms kring of), utan i god tid under freden öfwa fig mannes ligen till kriget, hwilket när fom helst fan falla öfwer of med olod och lågor. — Det är wisst godt att konst och wetenskap, handel, hushållning, näringoflit ech all odling i wårt land utwecklas, bara folket ej derunder och i njutz ningens sköte glömmer förfädrens mandom och fina folta minnen, och att ej wår ungdom genom klemig uppfostran och omanliga nöjen blir oduglig till krigets ädla wärf, som fordra härdighet i faror och firapatfer; ty då blir allt hwad of dyrbart är, all wår Odling, wår frihets dyra arf ett lätt rof för den förfle fiende: detta lärer oss hiftos rien på hwarje def blad. Låtom oss derföre, Landsmän! icke förwillade ar det lättsinniga pratmakeriet, den föpflås ende främarsandan eller den nya gudsnådligheten, i fres dens dagar bereda oss och wår ungdom till säkert fommande strider och pröfningar: ty med wett och wapen, ej blott med stora ord räddas land och rike från fiendens swärd! Och må wi alldrig glömma, att wi, boende på en ö i hafwet och dertill fätaliga, ingalunda hafwa något skydd af wattnet omkring oss, (hwilket just när som helst möjliggör en fiendes ankomst) ej heller af wåra gamla stadsmurar (fom nu ej mot wår tids artilleri äro att an: fe bättre än fardusspapper), utan att wi helt och hållet målte lita på of fjelhwva, och att wi endast med hela Breds ben af ett helt jolks bröst funna förswara of, åtminftos ne att börja med, innan en ftamstrupp från fasta landet fan hinna till wår undsättning; eljest äro wi innan def redan förlorade. — J sednaste dagar har ingen warmare än wår snillrike och af sosterlandokärlek glödande Agardh talat till Swenskarna om nödwändigheten af att fländigt och i god tid wara krigsrustade och öfwade. Hwad särskildt Gotland angår, som wäl kan kallas Skandinawiens förmur och der en frisk fosterländsk anda är få wigtig. hafwa krigekunnige mån till wår fofter-ö8 sörswar sedan lånat tillbaka wäl försett densamma genom den för 50 år sedan bär upprättade YTational-23ewåringen, hufwudsakligen ordnad af den duglige Baron Jacob Cederström. Att wår Bewärings forta Hiningds tider ej blifwa bortslöfade till grannlåtåsererciå, utan alls tid anwända för de aldra nödwändigaste krigsöfningar, fås fom enklaste manöver, målskjutning, bataljond-möten, res kognosceringar inom kompagniernas områden, m. m., uns na wi med fullt förtroende öfwerlemna åt wåra skickliga officerare. Denna ypperliga folkbewäpning höjdes och uts wecklades på allt sätt ar den ädle von Hohenhaunsen, Hwils fen, kärniwensk fom han war, dertill stiftade Gotlands SFarpföptte: och IågareGille, wisserligen ej blott för att der öfwa of att med skottet säkert träffa en hare eller rapphöna, utan med fosterländskt fyfte till Landets förswar. Derjemte har man, i fammanhang med fiftz nämnde Gille, med god framgång lyckats här stifta förs skilta SBFarpföptte-föreningar inom Fompagnierna, allt i ändamål att dermed winna allmän skjutfärdighet. Men då bland en talrik bewäring, af omkr. 9000 man, krigsdugligheten ej fan beredas blott genom wanlig excrs cis och wanliga skjutöfningar, äfwen inom särskilt Gille eller förening för dessa sednare, och då just Hela manffas pets skjutjärdighet och träffsäkerhet är i krig det aldras wigtigaste, enär dessa egenskaper ej blott äro förstörande för fienten, utan äfwen öka modet hos egen trupp — så har en utmärkt militär, Majoren och Ridd. G. Meukow, redan 1853 bildat ett Gotländskt Skytteförbund bland Landets alla stridbara mån och ynglingar, både dem, fom anje det för en skyldighet, och dem, fom ans fe det tillifa för en åra att I en framtid deltaga i fofters öns förswar. — Utom det att mi här högt uppmana alla landemän, fom ju alla önska att wårt land allt frams gent må warda tryggadt och wäl förswaradt mot hwarje fiendtligt anfall, att skaffa fig tillfälle att få ånyo genoms lära de förträffliga artiklarna i detta ämne om: Softerz landskärlek. Folkbewäpning. Starpikptte-förbund, som äro intagna 1 Gotl. Läns Tidn. 1853 N:o 47 och 48, år 1854 N:o 9, 10 och 27, samt år 1855 N:o 27 —, få funna wi ej underlåta att upprepa de fanna och alls warliga ord, med hwilka Skyttesförbundetå grundare ins leder förslaget till fitt fosterländska förswar: den infans tertstrupp, fom med eftertryck och utan för mycken blods ivillan will funna tillbakaslå en anfallande fiende, bör i främfta rummet kunna handtera gevär — kunna ladz da fort och skjuta säkert; det är för sent för den offit: lige att öfwa fig i skjutkonst, när fienden beträdt mår ftrands; den tid. fom då fan wara öfrig, behöfwes allt för wäl till anordning och öfning af åtskilligt annat. — Slutligen har i dessa dagar wår nitiske Landshöfding, Generalen, m. m. D. G. Bildt, till hwilken Gotlands folk i få många afseenden har fin trygghet och framtida hopp, utfärdat en högst wigtig militär-ordre (N:o 50 af Gotl. Tidn. samt G. L. N. Tidn. för 1859) till upps lwande af Skarpflytte-föreningens på Gotland 2 22 2—2— Fr 9 — das farm 2 2. .UAQA.