Gotlands tidning – 13 januari 1860, sida 3

Gotlands förswar. Nu tar han sköldens runda wärn, En sol i blod. Hell dig, du frie man af jern, Du bonde god! All Landets ära wäxer ur Ditt fria bröst, J striden är du landets mur, J frid def röjt. E. Tegner. När wi Gutar allwarligt tänka på allt det goda of Herren beskärt i en god konung, en nitisk styrelse, ett godt land, god frid, rättwis lag och allmän folffrihet, må wi gerna erkänna, att mi på wåra knän alldrig nog kunna fulltacka Sud för allt det goda Han gjort of. Fattas något i wår folk-lyta, få ligga orsakerna helt och hållet i wår egen syndfullhet, oenighet eller dolskhet. När wi då ega få mycket godt, hafwa wi och mycket godt att förlora; och den, fom ej i tid wärjer sitt, han mister det oc. Men ett godt hem, frid och hederlig bergning med förnuft och folkfrihet skänker ett ädelt folk ej få lätt bort! Behåll det du hafwer, att ingen tager din krona. En förståndig bonde, han ej blott bygger hus, gräfwer diken och får fina åkrar, men han följer wäl ock det forns gutniska ordspråket: tuna (gärdsla) man först och bugga (bygga) fen! och han emgifwer snarast fina egor med en stark och förswarsgild gärdesgård; ty eljest skulle ju hans swett wara onödigt spilld om djur och owänner när som helst kunde förderfwa hans gröda eller störa hans husfrid. Såsom det är med bondens enskilta gård, få är det ock med ett helt land; och gärdesgården kring ett lands odling och frihet är landets krigshär. Hwad alä dje är det eljest med all wår odling i andligt och jordiftt afseende, hwad är wårt lands trygghet och folkets frihet, om en fiende när fom belft med lätt möda och blodig hand fan taga ifrån of alla desta dyrbara förmåner, trams på wåra fält, bränna wåra hus, roffa ifrån of allt intill lifwet efter wräka of under slafweriets nesliga ok! Jcke så. Derföre låtom of i fridens och luckans dagar ej fås fom oförståndiga barn blott njuta af stundens glädje och de granna leksakerna, utan komma ihåg, att efter frid Fan komma strid; och olvyckligt då det folk, fom ej i fridens stunder och i god tid rustat och öfwat sig till ett manligt förswar för konung och fädernesland, för hus och hem, hustru och barn, för wår kristliga tro och ädla folk: frihet! Åro mi då ej redan wid krigets utbrott öfwade till striden för allt hwad oss heligt är, så är det för sent; och lika få gerna fom de owana och darrande händerna då först gripa efter gewäret, det de ej kunna handtera, kunna de lika få gerna straxt framräckas att trälsbindag af den stolte segraren: och we då det wärnlösa folk, fom ej i fridens dagar manligt öfwat sig till kriget och der med fått mod i bröstet och stadighet i handen att nedslå wårt lands fiender! Bönderna på Gotland, fom här es ga nästan all jord, må wänja fig wid att i allmänna ans gelägenheter med fans och insigt wara i spetsen för Lan: det; och ingen förlorar derpå om Bondesftåndet är upps lyst och fosterländskt. Och bör allmogen minnas, att, då wid krigseländet mången annan fan taga fin egendom med fig och draga hädan, är detta alldeles omöjligt för lans dets bofasta jordegare. Derföre böra och wåra bönder