VM HMM ÖF FSS EKA nn n Ä tillkännagifver att han gjort allt sitt för att uppspåra skönheterna i den gudomliga qvartetten, men att han ej i närvaro af så stora musikkännare vågar afge något decisivt votum. — Nåh, hvad säger min bror om den musiken? Skulle tro att det duger?c — Hla det är — det är utomordentligt vackert; märkvärdigt är det att kunna sätta sådan musik och sedan att kunna exequera den så som herrarne; men det är så storartadt att jag hade svårt att följa med öfverallt. Skulle ej herrarne nu vilja ta Sohpia-valsen 24 — Hvad... hvad säger bror? infaller Professorn nästan förstenad af förvåning. Ivad för något? vi skulle spela valser!k afbryter Kamrern — yvi skulle ... ha-ha-ha det var det besattaste!4 — ylli-hi-hic piper Assessorn — omaken har jag aldrig hört! — Håhå-hå grymtar den sjerde qvartettspelaren och är nära på att så i vrångstrupen en tuting som han just håller på att inmundiga. Vi spela valser! utropa alla fyra i chör, hvar och en framställande en olika typ af förvåning, hvars och ens hållning utvisande ett bestämdt tvifvel om den menniskas sunda förnuft, som kunnat komma fram med ell dylikt propos. Der arme åhöraren vet ej bättre råd än att förklara att hans begäran var endast ett storartadt skämt. Detta blidkar alla, och de förklara honom för en spektakelmakare, en riktig galenpanna och hans infall för det komikaste raljeri de hört på mången god dag. — Sedan skrattet öfver odet befängda insallete saktat sig, fortsättes qvartetterna på det ifrigaste. Prosessorns qvint springer. men han låter ej förblusla sig, utan spelar på de tre återstående strängarne. De öfrige kasta på honom beundrande blickar. Assessorn, som härvtd blifvit efter en takt, lyckas hinna upp de öfrige och kan nu följa med fastän han har några svårigheter med stämningen. För öfrigt går allt förträffligt och man håller på i 3 timmar continuerligen. Derefter intages soupt och man har haft en njutningsrik afton. Musikälskaren går hem med åtskilliga funderingar på Sophia-valsen och Mozart. Rolf.