Gotlands tidning – 30 september 1859, sida 2

(Meddeladt) Presterskapets aflöning på Gotland. Men om wi än instämma med G. L. nya T. rörans de behofwet af ett tidsenligare lönesätt för presterskapet, så torde wi skilja oss från tidningens uttalade åsigter så mycket mera rörande widden efter utsträckningen af förs ändring helst wi fe saken mera från församlingarnes gagn och nytta än från presterskapets enskilda fördel, ehuru wi wisserligen anse of på samma gång hafwa i sigte pres sterskapets förbättrade ställning. Wi wilje nemligen pås stå att det erkända mifnöjet har fin fälla ide blott i mångfalden af nu utgående störte och mindre afgifter och oblationer, ehwad nanm de hafwa, utan Oufiwudfaklis gen i den omedelbara aflöningen, ty få länge presterskapet skall erhålla fin lön direkte utur fina åhörares ware sig åker eller fickor, så kommer missnöjet att fortfara och Hhåf2 wes enligt wår tanke ingalunda derigenom att, såsom G. L. nya T. föreslagit, de många löneposterna reduceras till endast spannemål och penningar. Ty äfwen med antagande att en sådan reduction hade lyckats återstår ännu mycket ans nat trassel, som störer det goda förhållande fom alltid borde råda emellan Lärare och Åhörare. — Man har uppställt talrika mer och mindre lyckligt walda skäl emot presterskapets försättande i samma ställning i afseende på aflöning som statens embetsmän; äfwenledes har man framhåslit afskräckande exempel från wissa fremmande läns der hwarest en brådstörtad sekularisering afhändat kyrkans tjenare häfdwunna rättigheter, ja de billigaste anspråk. Men wi hysa det förtroende till den lugna och långsamt mognande öfwertygelsen i wårt kära fäderneoland och till statemakternas insigter och samwerkan att presterskapet icke skall äfwentyra fina timliga fördelar särdeles om det afs görande ögonblicket ide allt för länge framskjutes. Wi inje sannerligen icke hwarföre ej presten skulle funna er2 hålla sin lön likasom andra embetsmän medelbart genom statens uppbördoswerk. Det skäl fom föranledt t. er. att Domaren icke direkte lönas af häradet, Länsmannen icke af tinget eller de högre lärowerkens Lärare icke af sina lärjungar