Gotlands tidning – 30 september 1859, sida 2

skilda i afseende på grunderna för fin werksamhet, likwål ega ett gemensamt mål: undanrödjandet af det wäfendts ligaste hindret för Gotlands framåtskridande, bristen på kapitaler. — Jnnan wi gå att widare yttra oss härom, åligger det of först att beriktiga ett i N:o 35 begånget misstag, angående decharge för Filialbankens direktion, derwid endast en person af de närwarande delegarne skulle hafwa warit kompetent. Denna uppgift få wi i få måts to återkalla, att sju personer woro närwarande och att dessutom för twänne företeddes fullmakter, hwarigenom decharge lemnades af nio delegare. Hwad åter beträffar det märkliga förhållandet, hwila fet wi påpekat och fom uppstått wid Filialbankens öppa nande, få angår detta ett försök att i sista stunden förs swåra bankens werksamhet — ett försök som wi icke gerna kunna härleda af annan orsak ån att bristande kännedom om behofwet och okunnighet om nyttan af förökade Pas pitaltillgångar inom ön, måtte wara rådande på det hål: let, i följe hwaraf det äfwen synes wara ett fattadt ens wist beslut att wilja trassla bort den nog mycket förut motarbetade Filialbanken; men wi wilja låta läsaren sjelf döma härom. Bankozombudet, fom i sådan egenskap officielt gods känt de deponerade real-fäkerhetshandlingarne, tyckte förs modligen att hans function i och dermed wore alldeles för knapphändigt utöfwad, eftersom ombudet föl på den tofs roliga ideen, att i enskilt skrifwelje till Banko-fullmäktis ae wilja insinuera det ide sanningsenliga förhållandet, att brandförsäkringswärdena å åtskilliga fastigheter fom uts gjorde realsäkerhet, woro alldeles för högt uppdrifne och att detta skulle hafwa skett i afsigt att uppnå det minis mibelopp fom erfordras för Filialbankens sättande i mwerks samhet. Då deruti ligger en indirekt och förnärmande anklagelse emot Brandftodå-Kommitteen härstädes, wilja wi nu endast hänwisa läsaren till hwad fom förekommer på annat ställe i dagens tidning under rubriken Jnrikes, innefattande Kongl. M:ts afslag å en underdånig anför fan från staden Ulddewalla om behof af lån för nybyggs nader efter sednaste Branden derstädes; och hwaraf inhems tas, att städernas innewånare, i följd af Rikets Ståns ders beslut, anbefallas att sjeljwe, medelst brandförfäkrins gar till fulla wärden skydda sig emot förluster genom eldswåda, emedan understöd hädanefter icke komma att wid dylika olyckstillfällen af allmänna medel anslås. Wi hafwa sökt efterforska hwarifrån Bankos ombudet hämtat den wärdemätare, som kan ligga till grund för Ombudets tankegång och derwid icke inhämtat någonting annat, än att Herr Ohwv.-LTöjtnant Bildt för sju år fes dan försållde en fastighet härstädes för 3000 Rdr, fom nuwarande egaren fått brandförsäkrad i städernas Allmäns ne Brandstodsbolag för omkring 10,000 Rdr, — för hwilken sednare summa denna fastighet nu ide fan för pas. Häraf wisar fig tydligen att antingen har Herr Ofmw.-Löjtnanten Bildt gjort en dålig affär wid förfålje ningen af nämnde fastighet eller också att sednare egaren gjort reparationer och förbättringar derå; men icke kan denna egendom för all tid anses wärd endast 3000 Rdr för det att Bankosombudet Herr Ofmw.:Löjtnanten Bildt för sju år sedan försållt densamma för detta mwrakpris. Hwad wisar detta annat än, att Bankozombudet icke fåls jer med fin tid oh icke iakttager den förändring fom års ligen härstädes inträffar i afseende på just fastigheternas wärden, i det att de oupphörligen stiga wid förfäljningare ne. Att under en penningkritisk tid, få wäl fastigheter fom effekter funna någon gång försäljas till mwrakprifer, är wäl ide derföre att antaga fåfom rätta wärden å det förfålda, då ofta snart derefter och sedan penningeftälls ningen förbättrats, man ide nog fan förundra fig öfwer att sådant kunnat ske. Och hwad bewisa sådane fall? Jo bristen på kapitaler. Att Bankofullmäktige icke fästa något afseende på Banfozombudets enskildta åsigt, widkommande ofwvannämna de anklagelse emot Brandstods-Kommittöen, bör man hafs wa allt skäl att antaga. (fortsättning) CA U— ——