Gotlands tidning – 26 augusti 1859, sida 2

Der spars ej, der bjuds på det bästa; Stig fremting t hbyddan, om liten och trång Och wänligt du bjuds att der gästa. Men sjelswaste badhuset, det har ju och Hått fin salong med möblering; Då sist mi här dansade tutte man dock Att här war för klen eklärering, Wisst fanns då här danslust oh punsch och musit För att hålla sällskapet waket, Men ljufen de hängde kring wäggen på spik Och platt ingen krona i taket; Wäl trok fanns i taket att hänga den på, Men ej war det nog med det märket; Och läst wi här gif i funderingar, då Ardin, satte kronan på werket. Nu hänger hon här få förgyllande fin, Kristallerna gnistra mot ljuset; Ja, nog war han hygglig den Axel Arbin, Som gifwit slikt bohag åt huset. Och småljusen ej köra blvgas för det Att ensliga armar dem hysa, De buga för Kronan oc) dess Majestät, Men hjelpa dock till med att lysa. Se, nu fan man dansa med luft oh med fröjd, Nu kan man fe not då man spelar, Och nog bör man nu med fin afton bli nöjd Om bara ej danslusten felar. — Men wi höja glasen och dricka wårt win Till åra för gifwaren, för von Arbin!