Gotlands tidning – 26 augusti 1859, sida 2

Article Image
Jurikes. — Om högmessoterten vå klagodagen. Genom tidningarne har blifvit bekant, att hömefoters ten på klagodagen war Amos 8 kap. och första tredies delen af 8 wersen, eller följande ord: Skulle för slib styckens skull landet icke bäfwa, och alla inbygs garne gråta? Wid efterseendet i de föregående werfers na, hwilka de stycken äro, för hwilkas skull landet skall bäfwa, finnas de hufwudsakligen wara de fattigas förs tryckande, de eländas förderfwande (w. 4.) widare: en girighetsanda, fom i Herrans högtider och sabbather ser ett hinder för sina spekulationer och negociationer, ja, en rätt tjufanda, som på äkta kornjudewis förminskar skäppan, förhöjer priset och förfalskar wigten, (w. 5) På det man må få de fattiga under fig för penningar, och de torftige för ett par skor, och sälja agnar för Forn (w. 6.) För slik styckens skull må wäl landet bäfwa. Men, med förlof, har den aflidne konungen förtjent, att slika stycken skola afhands las wid hand graf? Eller, om man skall ignorera fams manhanget i I det citerade kapitlet och betrakta de lösryckta orden såsom ett helt för fig, hwilka andra stycken för rekomma då i den hädangångnes lefnad, för hwilka lans det skall bäfwa. — War Occar I en fådan förferäcels sens konung och tyrann, att man wid minnet af hans stycken d. w. s. gerningar, måste bäfwa? Men då detta måste nekas, då twärtom måste med en mun bes kännas, att han war fulla motsatsen, och att Hela hans sträfwan gick ut på att göra fitt sköna walspråk till en werklighet, frågas widare: för hwad skola wi bäfwa? Månne för hand Maj:ts långwariga sjukdom, för hans död? Men förhöll han sig då under sjukdomen okristligt, war hans död den obotjärdiges? Nej! — Något fådant har icke kommit till wår kunskap. — För hwad skola wi då bäfwa? Jo, för wederbörandes tanklöshet och taktlöshet, som ur den rika skattkammaren icke förstod att wälja en för tillfället mera passande perla. — Och Mvils fen uppbyggelse skall folkfest hemta af en tert, fom nöds wändigt måste wåldföras och kringgås, för att ite gifwa anledning till allmän förargelse? Eller är det meningen att wi skola, med detta erempel för ögonen, injaga i wåra åhörare skräck och fasa för Guds skickelser och ifyns nerhet komma dem att bäfwa för döden? — Hwar är de wisas wishet 2! — För att framläggas inför näst sammanträdande Ständer hafwa uti Juftitie-Stats-Departementet blifvit utarbetade tvenne lagförslag, angående främmande trodsa bekännare och deras religionsöfning samt answar för den fom träder till eller utsprider willfarande lära, hwilka förslag blifwit i Högsta Domstolen granskade och utan anmärkning godkända. — Då de ifrågawarande lagförs slagen synas oss klart och konsequent uttrycka de åsigter, som under diskussionen öfwer dessa ämnen mer och mindre tydligt blifwit uttalade, så torde dessa förslag hafwa uts sigt att mid blifwande rikodag antagas. — Wi inskränka oss för närwarande att meddela endast det ena af berörde lagjörslag, fom lyder sålunda: Förslag till förordning angående ändring i gällande bestämmelser om anjwar för den fom träder till eller uts sprider willfarande lära. Till kraft och werkan upphäfwas dels I kap. 3 och 4 Ss missgerningsbalken, 7 kap. 4 äridabalken och 1 kap. 2-8 kyrkolagen, sistnämnda lagrum få wid det afser ans nan än prest eller innefattar annnan straffbestämmelse än den om embetets förlust, dels ock hwad om answar för willfarande lärosatsers utspridande eljest finnes stadgadt; och förordnas som följer: SI. Den, fom offentligen förkunnar eller till annans förledande annorledes utsprider lärosatjer, fom mot den rena evangeliska läran stridande äro, straffes med böter från och med 50 till oh med 300 rdr, efler fängelse från och med twå månader till och med ett år; dock sker ej härigenom någon inskränkning i den frihet i religionds öfning och underwisning, fom bekännare af annan lära än den rena evangeliska medgifwen är. Warder prest beträdd med utspridande af willjarande lärosats; derom är särskildt stadgadt. 82. Söker någon genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar förmå annan till affall från den rena evangeliska läran, ware förfallen till böter från och med 100 till och med 300 rdr, eller fängelje från och med twå månader till och med ett år. Lag samma ware, om någon, hwilken af föräldrar eller målsmän fått fig anförtrodt att uppfostra eller 1n2 derwisa barn, fom tillhör iwenska kyrkan, söker under utz öfningen af sådant uppdrag bibringa barnet annan tro

26 augusti 1859, sida 2

Thumbnail