Gotlands tidning – 15 april 1859, sida 2

positionen. Att redan den närmaste framtiden fan få ges stalta fig, att den fallna religions-frihetåfrågan måste å nyo upptagas, wilje wi ej förneka, och hemställe för fås ban händelse, om ej, i fall landoförwisningostraffet för res ligiöst affall skall utur wår lagbok utgå, och rättighet att bilda nya sörsamlingar måste åt inhemska affällingar medgifwas, såsom en borgelig påföljd af det wankelmod och den lättfärdighet, fom wanligen uppenbarar fig i afe fall ifrån en beswuren trorbekännelse, stadgas Borde förs luft af före affallet möjligen innebafiwande ware fig pu blif eller commnnal tjenst eller befattning äfwensom af alla sådana medbergerliga rättigheter, fom hafwa fin grund i medborgares förtroende. Om med ett sådant tagftad: gande än ide mycket wore för kyrkan att winna, wore dock derigenom ett staten wärdigt ogillande af en slik lätta sinnighet högtidligen uttaladt, och en yttre anledning till eftertanke och besinning gifwen åt den tankeslappa Tättros genheten. Likaledes torde, om den kinkiga frågan ännu en gång kommer mellan Statemagterna till tals, det blifwa eeftergifligen nödwändigt bestämma, huru förhållas bör med sadana landets barn, fom möjligen wilja utur Statokyrkan utträda, för att öfwergå till någon icke Christen bekännelse, t. er. Jslamism, Buddhaiam eller någon annan hednisk religion. För all sädan aposta si ha miilandöförs wieningostraffet, så länge det gäller, ett bestämdt correctiv, men hwad skall wäl sättas i stället, sedan detta blifwit afskaffadt? Den sannolika sällsyntheten ar sadana affall befriar ingalunda lagstiftaren ifrån pligten att dem omröra. Huruwida Mormonicmen skall räknas för Christen religion eller icke, torte ej heller böra i en blifswande Yeligions-frihetå-lag förbises. Men att redan wid det sista rikomötet den fyrks liga schismen hade antagit så hotande dimensioner, att en ny genomgripande kyrklig lagstiftning war behöflig, tro wi of på goda skäl funna bestrida. Af de så kallade Läfar resfecterna hade blott ett mindre antal yrkat på afföndring ifrån kyrkan, och de flesta, fom med sådana anspråk öppet framträdt, på grunder, fom måhända endast genom liturgiska eftergifter bade kunnat undanrödjas; och af Baps tiomens anhängare mar ingen offentlig bekännelse afgifs wen, eller nägra officiela yrkanden gjorda, och rörande öfwergång till Katholicismen woro endast några få mål under domstols pröfning. Wi tro derföre, att Reprefens tationen wioligen förfor, när den inskränkte den wäckta veligionsstriletåefrågan till ett föreslaget upphäfwande af 1726 års illa redigerade conventikelplacat och dess fubftis tuerande med en författning, fom, på samma gång den bör kunna tillfredsställa fromhetens billiga anfpråk, tillis ka innebär i wiss mån tryggande garantier emot allsköns fectawäfende och andeligt proselytmakeri; och skulle, sedan Ständernas beslut i ena fom andra hänseendet nu mwuns nit Konungens sanction, och sålunda blifwit lag, också den I det omarbetade handboförrörflaget intagna nya abs folutionösformeln blifwa till begagnande inom förfamlins gen fastställd, få torde mycket, kanske allt, härmed funna minnas för lugnets återställande ibland de schismatiska s. k. Läsarena; och för stäsjande af Baptismens ytterligare insteg torde ifacramentalslagen måhända med framgång kunna anlitas, eller, derest detta icke lyckas, egna tags stiftnings-åtgärder emot denna afart af Christendomen framdeles böra widtagas. J likhet med sista Rikodagens Prestestånd, beklage wi det ar de trenne öfriga Rikostånden fattade beslutet, att hos Konungen begära utfärdandet af en författning om det få kallade Sockenbandets upphäfwande, och om Alig: gande för prest, att, få mid barndop, fom Ckriftermål och Nattwardens utdelande, derest få af wederbörande öns skas, begagna 1693 års handbok, och hänwise hwar och en, som om de tänkwärda skälena emot detta beslut will taga närmare kännedom, till den underd. skriwelse, fom rörande detta wigtiga ärende blef till Kongl. Maj:t afi Presteståndet aflåten, och som i det sist utkomna Cler Comitialis Circulaire finnes intagen. Slut.