Gotlands tidning – 15 april 1859, sida 2

AAAA — ARP Fn 7 66 : — VV VV iie7 — —v—v IKE SyrEliga Uppsatser af Prof. H. G. Lindgren. (Forts. fr. N:o 13) Och förklarar man sig åter wilja inom Christendomens strankor, instränka den oinskränkhet, man förordar, få, för att ej tala om den dödsdom, man derigenom fäller öfwer fjelfz wa den frihets-prineip, man säger fig hylla, minner man dermed ingenting annat, än att man på förhand legitis merar all tänkbar profanation af Christi namn, hwilket wi i wåra dagar fett figurera i sjefwa Momons gyllene bef, hwilkeno bekännare också föregifwa fig wara Chriftna. Men om än några utopiska frihetsifrare äfwen i wårt land finnas, fom i Statsreligionens fullfomliga afskaffande och proclamerandet af oinskränkt religionofri het, huru detta begrepp Då än må bestämmas, tro det rät ta botemedlet för tidens andeliga oro wara att söka och finna, bar dock dessas både antal ech inflytande hitintills warit alltför obetydligt, för att winna något allmännare gehör. Den Cvangeliftt:Lutberffa läran har för djupa rötter i det Swenska folkets hjertan, för att funna derutur uppryckas, ware fig af öfwertrons eller otrons Apostlar, hwilka, sällsamt nog, i broderligt förbund ar: beta på dess undergräfwande. Om fåledes än den Swenz ffa statskyrkan af dagens religicusa oro intet wäsendtligt äfwentyrar för sitt framtida bestand — en öfwertygelse, den wi älske att fasthålla — är det dot en beklaglig sanning, att många def förwillade barn blifvit slitna från dess modershjerta, fastän deras namn ännn stå qwar i de fyrkliga längderna; och wi äro öfwertygade, att endast och allenast bekymret för dessa, då man dels wille spara fyr: fan obehaget att fortfarande till sitt samfund räkna föns da affällingar ifrån dess tro, och dels önskan att åt dessa bereda all den kyrkliga ordning, som möjligen fan stå tillsammans med deras nya bekännelser, men alldeled icke någon i allmänhet kyrkligtlibertinistik riktning framfallas de det religiond-frihetösförflag, fom ar Regeringen under loppet af det sista rikomötet för Representationen frames lades, ehuru wi beklage, att detta, under sin formulering till lagtert, fom att flå få betydligt öfwer sitt ar of för: modade syfte, att det, stället för att föreslå endast ar då för handen warande förhållanden wållade, och såsom nödiga ansedda, kyrkliga conceåfioner, preclamerade alla Swenska medborgares för all framtid lagliga rättighet att i hwilken riktning fom helst, blott den föregaf fia wara Christlig, affalla ifrån fädrens tro, och bilda sjeliständiga församlingar. Ekulle en sådan religionofribet någon gång blifwa i wårt land antagen, få frutte wi wäl ej, att Lutherst tro skulle hos wårt folk utdö, men wi skulle, med den kännedem, mi alle ege, om Katholiciomens aldrig hwilande bemödanden att utbreda fin lära, och om alla de yttre hjelpemedel, fom stå deniamma till buds, art werka på massorna, metse en framtid af religiens förs bistring, med hwilken den närwarande icke wore att förs likna; ih were en gång Katholiciomeno kyrkliga rättig: beter här i landet of lag betryggade, få blefwe och alla lagbestämmeljer stuktlösa emot dess hemliga ränkor för att ständigt öka antalet af sina proselyter; och det war eckså denna farhåga, fom utgjorde det kraftigaste inre motivet för Represjentationens arslåg ar den Kongl. pros