Gotlands tidning – 18 mars 1859, sida 2

Warning!) (Jnsändt) Att passera Strandgatan är numera lifsfarligt, få läns ge f. d. Liljehornska huset qwarstår; men att famma fas ra kommer att snart förswinna, derom har man nyligen erhållit bewis genom nerfallande stenar från den stora remnan i gafwelmuren. Likwist frågas: är det af meds lidande med nuwarande egaren, Grosshandlanden Rings borg i Norrköping, fom huset får qwarstå? eller är det af barmhertighet mot de många hyresgästerna, fom man ide will göra huswilla? — Åh nej! inarare är det den tillfälligheten, att ingen af wåra Magiftratsperfoner har fin wäg derförbi, fom gör, att menniskolif först skall fpils las, antingen bland de ibocnde eller af de förbigående, innan någon tryggande åtgärd anbefalles; ty att remnan till en hotande grad widgat fig och att stenras derifrån skett, fan Jns. icke antaga wara wederbörande myndighet obekant. Byggnadå-JInipektoren tyckes wara af den öftvertygels sen att han ej har med sådane byggnader att skaffa, Qwils fa hota att ramla; men Jns. råder honom att bättre studera Byggnadsordningen, sig till efterrättelse och ans dra till nytta. Hwem skall stanna i answar för spillda menniskolif, när man kanske snart neg får höra den beklagliga olyckan att huset ramlat och krossat både iboende och i närheten warande menniskor? — Om sanningsenligheten af det Jns. här påpekat kan hwar och en göra fig öfwertygad genom besök på stället; och förundrar det Jns. att, då mi nu hafwa twänne