Gotlands tidning – 18 februari 1859, sida 2

— Bland Folkskolelärarne i viket cirkulerar för närs warande en petition till K. M:t om förbättring i deras otillräckliga löneinkomster. — I Stockholms-tidningen Tiden för d. 20 Jan. läses följande: Då de underrättelser om Konungens tills stånd fom komma till allmänheten på offentlig wäg, äro få och knapphändiga, är det ej underligt, att de mest olis ta rykten angående denna fak äro i omlopp. Så får man till exempel här höra någon, fom säger fig hafwa på ena skild wäg förnummit, att läkarne anse konungens lif äns nu funna uppehållas under en följd af år, under det ås ter en annan försäkrar fig på samma wäg bafwa hört alldeles motsatsen eller att det är ett under, om den hös ge personen öfwerlefwer wåren. Det är icke lätt att af sådane meddelanden bilda sig ett rätt omdöme angående ifrågawarande sak. Den allmänna öfwertygelse, fom fins nes uttalad af hela pressen, utan att på något fött Olifs wa emotsagd, att nemligen ingen full tillfriskning är att hoppas, synes dock wara grundad. Wi hade häromdagen tillfälle att fe den sjnke monarken, när han sattes i waga nen, för att företaga fin wanliga middagspromenad mid drottningens sida, och denna syn mar sannerligen egnad att stärka of i den här ojwan uttalade öfwertygelsen. Pas tienten nedbars från fina rum af kammartjenarne, derwid de syntes hafwa mycken möda att Hålla tillbaka den öfra delen af kroppen, fom wisade stor benägenhet att sjunka mot knäna. Hufwudet låg nedfallet mot bröstet och i det bleka ansigtet saknades allt själsuttryck; def drag woro matta och den framstående prägel af smärta, som war dem påtryckt, måste nödwändigt hos betraktaren wäcka känslor af medlidande. Först når Han, inswept i pels och mwids lyftiga fällar, kommit i wagnen, samt rygg och nacke fått stöd, war det Konungen möjligt att på egen hand förhina dra kroppen att falla framåt. — Falska sedlar på 50 Rr Nmt till sådan idviwilans de likhet eftergjorde efter Stockholms Enskilda Banks sedlar af samma valör, hwad beträffar icke blott färgs schatteringen, wattenstämpeln och ritningen, utan äfven de twenne direktörernas och bokhållarens namnteckningar m. m., hafwa blifwit utprånglade. Blott för de inwigde år det möjligt att urskilja dem från de äkta. MWmänhes ten uppmärksammas härpå. — Från Oland skrifwes: Såsom sällsynt bör näms nad, att Torndyflen har nu i År redan wisat fig flygans de, och att Lärkan låtit höra fig den 23 och 31 sistl. Jannari, samt d. 1 d:s. — Wexelfråga. Handelsdomstolen i Hamburg har nyligen ajsagt dom i följande äfwen för wåra handlande wigtiga och intressanta fråga: Hwem skall, då trassenten, på grund af acceptantens insolvens, underlåter att skicka betäckning för sina trattor, ehuru aftaladt war att desse stulle, mid bristande betalning, betala de genom werelns återgång till trassenten förorsakade recambiosfoftnaden ? Domstolen har nemligen förkla rat att dessa omkostnader falla acceptanten till last. Götheborg. Afflidne Robert Dicksons donationer hafwa nu blifwit efter officiella handlingar kungjorde. Förutom de anonymt 1856 till Arbetarebostäder skänkte 150,000 Ror hafwa efter den aflidnes önskan ytterligare till famma ändamål af sönerna lemnats 180,000 Rdr, fåledeå tillsammans 330,000 Rdr Rmt. — Till Upsala Universitet äro testamenterade 20,000 Rdr att anwändas till fyra Stipendier för studerande wid nämnde univerfis tet. — Redan under loppet ar sistl. höst anslog J. I. Dickson 10,000 Rdr till Folskolewäsendet i Örgryte förs samling och äfwen innewarande år, den 10 Februari, har, liksom på samma dag under några före gående år, en summa af 1000 Roör blifwit utaf en okänd gifware öfwerlemnad till Willinska slöjdskolan. — Mord för tolf skilling. Från Göteborg förifs wes, att sjuttonårige ynglingen Carl Edward Andersson sjelf anmält hos polisen, att han den 29 sistl. Januari wid sertiden på eftermiddagen ihjälslagit en karl i Lerjes dal, fom han ej widare kände än att han fett Honom några gånger och hört honom benämnas Anders, till Hwila ken ohyggliga gerning Andersson mot utfäft ersättning ar en rot och något penningar fall ha blifwit lejd af en person, fom haft rättegång med den mördade. Dådet utfördes med en blypiska på nämnde ställe, när den möra dade gått något afsides från wägen, derwid han mid förs sta slaget uppgifwit några rop, men sedermera ej rört fig, då han ytterligare erhållit tvenne flag, alla i hufwus det. Efter illgerningens utförande hade Andersson derom underrättat den fom lejt honom och fom uppehållit fig i närheten, hwarpå denne sagt sig wilja skaffa undan liket och gifwit Andersson för sitt beswär tolf skilling, hvils ket war det enda han erhållit. — Enligt egen utsago har Andersson ar ånger öfver den ryoliga gerningen blifwit drifwen att sjelf upptäcka densamma enär han städse, äfs wen under sömnen. haft bilden af Den mördade framfär