Gotlands tidning – 18 februari 1859, sida 2

——— ——— Jurikes. — Stockholm. Adlet mot förre riksdagsmannen Ola Mmånsson från Christianstads län förekom d. 2 d:s inför Swea Hofrätt, då Advokatrfiskalen företedde 88 flycs fen af Ola Månsson utfärdade redowisningar för uti dis skonten bewiljade lån, uppgående till en jumma af 200,000 Rr, med hwilka han tagit befattning och derför uppburit arvoden, Ola Månsson medgaf att han efter anmodan af de läneföfande, dels öfwerlemnat deras lånehandlingar till någon wid diskontwerket warande tjensteman, dels och från diskonten uttagit penningar och dem till de lånefös kande öfwersändt; men förnekade att han uppträdt såsom Kommiosionär; för egen räkning hade han icke heller upps burit någon provision och sade sig aldrig hafwa sökt ockra på någon. — Målet blef uppskjutet till annan dag, — Enligt med sednaste post ankomne underrättelser, fö rewar atalet mot Ola Maånssor åter inför Kongl. Swea HofMRätt den 10 dennes och har saken derwid utwecklat fig wida snabbare än man, i betraktande af Ola Måndsz sons mid förra räticgångstillfället ingifna förswaroskrift hade anledning förmoda. Efter åtstilliga fruktlösa flings vingar och försök att funna komma undan Advokatfifta: lens frågor och då han blef uppfordrad att afgifwa bes stämda swar, började Ola Månsson småningom erkänna, tilldess han såg fig från alla sidor få kringskuren, att han slutligen uttryckligen erkände, att Han tagit dels I dels 3 procent i ersättning af låntagare hwars hand: lingar han emottagit famt att det war meningen att han skulle hafwa denna ersättning för det answar, hwari han stått för handlingarna samt för beswäret med penningarnes fördelning. — Malets nppstjöts. — Sederholmska målet. Ransakningen med Dds berg fortgick sednast den 8 dennes. Samtliga de nya winineomal, som afgifwits angående tilltalade Ddberg Euns na anses i allt wäsendtligt gifva styrka åt hans egna uppgifter och synas göra det allt mer wisst, att han den afton mordet begicks uppehöll fig så länge hemma hos modren, att han ej kunnat under mellantiden befinna sig på det ställe der brottet föröfwades. Åjwen de öfriga omständigheter angående Odberg, hwilka wid detta förhör förckommo, tyckas tala för hands oskuld. — J afseende å pigan Boklund förekommo deremot twenne wittnedmål, fom stodo i bestämd strid emot hwad hon i ajscende på åtskilliga omständigheter uppgifwit. De intygade nemligen att twenne gånger hade de observerat Boklund i porten samtala med en karl och en qwinna, och sednast samma qwäll mordet begicks. Boklund nekade likwäl på det beftäms daste att någonsin hafwa i porten samtalat med några personer på sätt wittnena uppgifwit. — Enkan Odberg och hennes fon anhöllo att den sednare måtte återfå fris heten, men domstolen resolverade, att denna begäran icke för närwarande kunde bifallas. — Sedan statsrådet Anjou åtnjutit fjorton dagars permission för att förbereda föredragningen af ffolkoms mitteend betänkande, föredrogs detta ärende ar hr Anjou i den sista konselj, uti hwilken han deltog. Zntet är ån: nu officielt bekant om K. M:ts beslut, men det förmodas, att Ffommitteend förslager blifwit nästan i alla delar förs wandlade till lag. — Både Aftonbladet och Swenska tids ningen klandra ganska skarpt, att Herr Anjou nu för andra gången utfärdat en skollag, utan att inhanta ftols kollegiernas yttrande. — J en correspondens af d. 3 d:s från Stockholm till Nya Werml. Posten, vttras bland annat: Den pes riod, fom nu stundar, år wigtigare än någon wi öfvers lejwat. J närwarande ögonblick är allt osäkert, ingens ting att lita på, ingen säkerhet för morgondagen. Wi kunna wara inoccklade i ett krig och ha en urtima ribs dag innan någon anar. Höga wederbörande äro i en spänning, fom är obeskriflig, och hwad en tidning antydt om baron Manderströms sömnlösa nätter, är ej långt fran betstaflig sanning. Sänder Corsikanarn en fransk här till Jtalien, så blir England wisst icke stilla. Men går det till krig mellan England, understödt af Osterrike och Prenssen, å ena, samt Frankrike och Ryssland å andra sidan, kan fwiriz weln snart dra oss med. J alla händelser komma här ofantliga rustningar att göras och anslag att begäras, för Stockholms, Carlekronas och Carlståns befästande, för armönd och flottans materiel, samt armöns wapenöfninz gar och mobilisatien. Grefwe Gyldenstolpes afgång från frrigoministeren war ej utan hemligt sammanhang härmed. Men hwar och på hwad sätt skola pengar FÅS till allt