Gotlands tidning – 4 februari 1859, sida 3

Tit. talar widare om ett gammalt utslitet orgelpositiv från en tbeater i Stotholm. DÅ här på landet ej finnes flere än ett oraeltwerf, fom är töpt från Kongl. Theatern t Stockholm, måsle Tit. mena detta. Tit. är ide den man, fom är competent att fälla en förkastelsedom öfwer ett orgelwerk, förfärdigadt af den störste och skickligaste orgelbyggare Swerige någonsin ägt, nemligen Pehr Zachartas Strand — död 1844. — Då Strand byggde detta orgelwerk till Kongi. Theatern, blef det af hela Hofkapellet godtändt och är i denna fiund ett mönsterwert, ide det äringaste slitet, än mindre utslitet, och skall i en framtid, då både Tit. och dess melodier redan längesedan äro glömda, sörswara fin plats och prisa fin mästare. Tit. har ide haft skäl att fom felaktiga anse de nva bälgar, Lindqwiss gjort; det wore mera önskligt om Tit. med lika stor omsorg gjorde dylika. Uppriktigt sagdt få är saken den: att, då detta orgelwert hitkom från Stockholm, erdjöd fig Tit. att göra de nya bälgarne och iordningsätta piporna; men Tit. srånkändes detta uppdrag, hwilfet ( stället lemnades åt Lindqwist. Nu skulle Tit. harm öfwer det misslyckade försöket utbevta emet någon, och Lindqwist blef derför ett oskoldiat offer. Stentumla socknemän hafwa för detta wetk betalt 1200 Rr Åmt och qwitto från säljaxen, Hr Dannström, finnes i församlingens ägo. Detta wert mar af Sweriges seickligaste orgelnift, Hr Gustaf Mankell, wärderadt till 2,000 Ne innan det såldes till Stenkumla och om derföre Tit., i slället för att falla det gammalt och eulslitet, sockönskat Stenfumta socknemän till detta utmärkt wälgjorda werk, hade Tit. fommit sanningen närmare. Skälet, hwarför Kongl. Theaterswrelsen sålde detta werk, är: att detsamma med fina 180 melallpipor war få tungt, att det tuappast tunde flyttas med handkraft och då detsamma endast begagnades när choralmusik företom i theaterpjeser eller operor — således ganska fällan — inkörtes i stället en kabinettsorgel (ide orgelmelodium såsom Tit. påstår) från Paris, såsom mera lätthandterlig. Tit. har icke någon heder af, att wilja kasta skuggpå Lindqwistis arbeten; ty att han, fom en ärlig och samwetsgrann arbetare tillwinner fig mer och mer förtroende, bewisas bäst deraf, att han för närwatande har under arbete 3:e serskildta orgelwerk til Hogränes, Barlingbos oc) Ekebvs kortor. Det bör ju snarare wara en glädje för bwarje infödd Gotlänning, att en landsman genom egen konstskicklighet och flit bringat fig upp till den ståndpunkt, bivarpå Lindqwist redan befinner fig. Att Tit. melodier blifwit godtagna, fommer fig deraf, att mid besigtningarue blott warit fråga om, huruwida kontraktets wilkor woto uppfyllda, icke om instrumentete godhet eller lämpligbet för fyrfan. J Nähr, Hogrän och Linde war ju Tit. sjelf besigtningsman, och då war ej swårt att så melodiet godtaget. Det är erätt att ge orgelnisterna skuld för bristfalligheterna i Tit. werk. Då inf. hwarken är Orgelbvagare efter Jnstrumentmakare och således ej har något annat intrefse i fafen, än att wåra tyrkor måtte erhålla goda orgelwerl, få skulle inf. wilja gifwa Tit. ett wälment råd. Skaffa betyg, sörst och främst från den mästare hos hwilken Tit. lärt — tv då Tit. kallar fig Inftrumentmakare, är ju aldeles gifwet, att Tit. lärt ut hos någom sådan — om geodkänd skicklinhet att förfärdiga instrument på egen hand; skafja widare bewis ifrån de församlingar, til hwilkas kyrkor Tit. gjort melodier och af alla de enskildta perfoner åt bwilka Tit. förfärdigat Fortepianos, att alla dessa Tit. arbeten äro tll köparenas fulla belåtenhet, såwäl med anseende på Jnstrumenternas tonstorka fom på ett omsorgsfullt arbete; detta är enklaste sätter att wederlägga Jns. anmärkningar. Kunna åter sådana bewis icke fås, befarar Jns. att Tit. får wara i fred, äfwen för widare — beställningar. Jns. om wåra Orgelwerk på Gotland.