Gotlands tidning – 4 februari 1859, sida 3

Til Hr Karl Johan Pettersson! Uppmanad från flere håll att något närmare belyfa Tit. artifel uti N:o i af Gotl. Tidn., tar jag mig friheten att nu fullgöra detta uppdrag. Att råttor gnagit Hål vå bälgen till Nährs melodium war Inf. bekant, men hwad fom troligen undfallit Tit. uppmärksamhet är, att de der råttorna uti Råhr äro ena riktigt glupska skadedjur, fom icke allenast förstört bälgen, utan äwen ätit upp allt ljud och tonen i werket, trampat sönder en stor del af tungorna, ja! de skalkerna hafwa till och med ätit upp 2 hela stämmor (98 tungor af messing). — Tit. påminner fig wäl att kontraktet innehöll 6 stämmor; men då Tit. lemnade werket ifrån sig, och erhöll sull slutiiqwid, funnos ej mera än 4 stämmor. Att Tit. icke afhört något klagomål från Hogrän och ej blifwit anmodad afhjelpa någon bristfällighet å melodiet derstädes, är mocket lätt förtlarligt. Orgelnipten der eger tillika skicklighet att förfärdiga och inpassa nya messingtungor och har efterhand sjelf insatt dylika, allt eftersom de af Tit. gjorda brustit sönder. Det har naturligtwis kostat församlingen mindre, än om Tit. ideligen skulle hemtats dit, för att afhjelpa dessa fel. Församlingen är äfwen så belåten med detta Tit. dråpeliga wert, att den ej will falla beswärlig med sädant lapvpri, fom oupphörliga reparationer, utan afwaktar heldre tidpunkten att få ett nytt werkligt orgelwerk, hwilket redan är under arbete. Tit. resonemang om Wäthe orgelwert påminner om den blinde och färgerna. Att förkunna en straffdom öfwer ett werk, fom Tit. hwarkea hört eller fett, är onekligen ett grannlaga sätt att gå tillwäga och wara rättwis emot orgelbyggare. Hwad Westergarns-orgeln beträffar, är den Lindqwists sörsta lärosvån och bör derefter bedömmas. Då den war afsedd för Gotlands minsta korka och för den lila församlingen till ljydstorka afpassad, samt, hwad sjelfwa arbetet beträffar, waraktig och med mycken omsorgsfullhet gjord, kunna Tit. armärkningar näppeligen skada byggmästaren.