Om H. M. Konungens beklagliga helfotilljtånd yttras i en Stockbolmskorrespondens till Ösigösha Correspondenten söljande: Lita ofullständig, fom Swenska Tidningens uppgift I somrad mar, att H. M:s helsa då hade få förbättrats, att han mid fina promenader i Droitningholmsparken sjelf kunde föra ; lika ofullftändig war äfwen Aftonbladets häromdagen om en baftiat påtommen försämring. Wertliga förhållandet är, att HåM. småningom allt mer och mer försämras. J tropvsligt afseende är han — och det i långt högre grad än Carl XIII.war wid slutet af sin lefnad — till det ottersta jörswagad; och i andligt afseende befinner han fig näston I en fortfarande finnesfråmvaro. Huru mocket konungafamtijen, och framförallt Drottningen, som ständigt omgijwer honom lider deraf, låter lattare tänta fig, än beskrifwas. Jngen wågar mera hoppas på en förbättring. Sjukdomen tär lånasamt — per wecka knappt märkbart — men oupphörligt. Alla äro öfwerens derom, att detta tilftånd möjligtwis ännu fon fortfara åratal. Promenaderna i wagn, fom reguliert företagas twenne gånger om dagen, anses wisserligen af många wara ganska nottiga; men i det upplösta tillstånd, bwari H. M. befinner fig, fan fråga doc bli om dessa utfärder ide snarare äro alt jör mycket, påkostonde och derföre fbadliga.