2Wisvby d. 13:e October. -ZFör många ar Gotlands Läns Tidninge lärare härstädes torde det icke wara obekant, att under tecknad, answarig utgifware af denna tidning, för redaf: tionszarbetet icke haft annan tid, än de sa fristunder, fom ar en trägen och ansträngande tjenstbefattning förunnats. Redaktiono:arbetet har blifwit derefter, och god wilja har icke kunnat ersätta bristen på tid, likasom än mins dre många andra brister. — Men då dessutom antydda tjenstebafattning alltjedan höften 1856 rått betydligt ökade åligganden, och fristunderna i jammanhang dermed blirz wit allt förre, har det för undertecknad blifvit alltmera swärt, att i någon mån funna motswara de anspråk, fom på en tidning i wåra dagar rättwioligen fästas, och att funna wisa skyldig tacksamhet för en afsättning, fom G. L. T., i wida större grad än nagot föregående gotländskt tidningoblad, haft och har lyckan att åtnjuta. — Altmer öfwertygad, att publicistiskt skriftställarskap bör anses både alltför wigtigt för att kunna knapphändigt skötas sajom bisak, och werkligen är för mycket mödosamt att kunna betraktas får som tidofördrif, uppsade undertecknad derföre redan d. 30 sisledna April det mellan Boktryckaren Norrby och uns dertecknad rörande G. L. T. gällande kontrakt, i följd hwaraf G. L. T. wid innewarande års slut kommer att upphöra tills widare och troligen för alltid. Detta tillkännagifwande hade, enligt under tecknads före menande, alltför wäl kunnat ske tids nog wid slutet ar året, men genom def offentliggörande un, uppfylles tro: gen en önskan af förläggaren, Hör de N:or af denna årgång, fom återstå, påräknar G. L. T. fina läsares fortfarande ech wänliga öhverfecns de. Tidningens knappa utrymme, ehuru genom förläge garens benägna anordningar ech utan pridförhöjning före dubbladt från hwad det war wid tidningeno början år 1849, har på sednare tiden genom den wexande massan af kungörelser och annongser (för hwilka intomften tills faller förläggaren) ofta gjort det omöjligt att uppehålla tidningens plan i dennas olika delar, t. er. historist föl jetong, romantisk d:o, m. m., samt att bereda ofta föynds samt önskad plats för insända uppsatser, hwilket under:ecknad här begagnar tillfället att ursaktande omnämna. Oktbr 1858. C. J. Bergman. Lästafgifter. D. 27 sistl. Aug. har K. Mit i anledning af gjord underd. framställning behagat i nås der förordna att de i landthamnarne på Gotland anftällde Tullbavakningssföreftåndare böra af swenska fartvg, som från nämnde landthamnar afgå till utrikes ort, är: wensom af utländska fartyg, hwilka derstädes lossa eller lasta, för Sjömanshusets i Wiosby räkning uppbära läfts afgifter till de i Kongl. Kungöreljen den 27 Aug. 1828 fastställda belopp och samma afgifter, jemte behörig redowioning, till Direktionen för nämnde Sjömanohus öfver sända, emot rättighet för bemälde tulltjenstemän att, jems te godtgörelse för brefporto, fårom wedergällning ätnjuta åtta procent af omförmålda läftafgifts-uppbörd. (Post-Tidn.) Om Stadsparker har Aftenbladet meddes lat en intressant artikel af O. E. (Olof Eneroth), bwils ken artikel slutar med följande wackra ord: 708 fwarje folt, fom har fin framtid får, fom mill fin egen förädling, fom will fin uppfostran till kropp och själ rätt bes drifven, hos hwarje fådant folk måste ett företag, fådant det här afhandlade (stadsparkers anläggande) ädraga sig en stor uppmärksamhet. — Man talar om folkuppfofts ran, och man tänker omedelbart på folkskolan. Längre hafwa wi ej hunnit. Och godt wore, om wi åtminstone tagit ut det första steget öfwer folkskoletröskeln in i en werklig och sund folkskola. Men staden — siaden behöfwer mer än skolor för barnen ... Ja, den behöfwer Gymnastiker, skall Pros fessor Branting säga ... och till en wiss grad med rätta Men — den behöfwer äfwen, och wi waga påstå det, den behöfwer framför gymnastiker — stadsparker och gräsplatser. Det är rörelsen i friska luften, den fria, glädtiga, otwungna, låt wara ometodiska, men dock efter den inre glådtighetens fria metod lefwande rörelsen .... det är den wi behöfwa. När Gcijer ännu