Gotlands läns tidning – 27 augusti 1858, sida 1

Wisby d. Tee Augusti. 2 IiLOöSGZÄ Badhus har innevarande år varit besökt af talrika badgäster, bland hvilka flera som äfven föregående år voro här. hadinrättningen har ännu ej fyllt sitt 2:a år, är således ännu i sin början, och mycket kan anmärkas såsom ännu icke varande i ordning, och som för en treslig bad-ort är både nödigt och prydligt. Men man hoppas att efterhand och snart genom enskilt och allmän samverkan alla billiga anspråk skola uppfyllas, och vår ort såmedelst komma att njuta af de många förmåner, hvaröfver rikets öfriga badorter redan sagna sig. aNorra Kalmar Läns Tidninge, som förut meddelat flera skrifvelser från de vestra badorterna, innehöll för d. 14 d:s om aden nya Bad-orten Wisby ett synnerligen vänligt och i mycket alltför smickrande bref. som här må meddelas, med önskan att Badgästerna i Wisby måtte hysa ätminsone någon del af den belåtenhet. som brefskrifvaren har känt och uttalat. Brelvet lyder som följer : eEhuru vi äro skiljda genom fyrtio mil, tar Jag mig ändå friheten att önska Farbror välkommen hem från sin Marstrandsresa. Men omöjligt kan jag hysa den minsta medömkan med Farbrors klagan öfver stormen på Venern och alla de små missöden som drabbat Farbror under den längakanalresan. Vi, som bo på Sveriges östra kust kunde, så länge vi ätminstone inte äro alitför eländiga, gerna begagna de ressurser som ligga oss närmare till bands, och inte standigt slinka med på ven stora moderna stråkvägen tiil badorterna vesterut. Min läkare, en af Stockholms anseddaste. rådde mig att begagna hafsbad, men förordade Wisby, såsom under de flesta förbällanden fullt ut så god badort som de på vestkusten, Farbror hade gerna kunnat följa mitt råd, och gjort en liten utslygt öfver Eistrasalts vågor hän till dKÖstersjons ögar. åJa, men den gemena sjösjukana — invänder Farbror. Jag vet verkligen inte om tio timmars lidanden på venern äro stort mildare än fem, sex eller sju timmars qval på Östersjön. Det säkra år att hafvet stod som en spegel under både min bortoch hem-färd, Lägger jag härvill fem de angenämaste veckor i det klassiskt vackra Wisby, med sina pittoreska gator, sina täcka trädgårdar, sina hberrliga ruiner, och framför allt sin gästvänliga, välvilliga befolkning, som uppbjuda allt för att göra för asfremlingena från fastlandet lifvet behagligt; så tycker jag att ångerns och afundens surier nu som bäst borde ta i tu med min vördade Farbror och vån. Badhuset, en smakfull rymlig byggnad i Schweitzerstil. innehållande badrum och bassänger, inredde med all möjlig comfort, är skänkt till Wisby stad af Konsul Enequist. en man som för sitt lifliga intresse för sin hemort, är förtjent af alla Gotlänningars tacksamhet. Uafsvågorna gå directe och utan vidare ceremonier in i bassangerna och öfvergjuta de badande med sina väldiga duscher. medan de friskaste vindar liksom sjunga en i öronen den glada sången om kraft och helsa. Farbror skall inte heller tro att man, såsom Farbror förmenade, magrar af ledsnad i Wisby. Små utslygter i lösvade hövagnar, lastade med muntra resenarer, vätoch matvaror, till de med råtta beprisade Gotlands-ängarna, berömda för sin saftiga grönska och sina parhlika grupperingar af lummiga löftrån, — utgöra nästan dagliga nöjen. Den lilla, nätta theatern bar icke heller stått öfvergifven under badsejouren. En concert af sångaren Rudolf Wallin med syster, biträdde af en utmärkt amatör-orchester, började säsongen. Längre fram gålvos tvenne serdeles animerade soirter af herr Johan Jolin, biträdd af vår första dansös fru Charlotte Törner, samt ofvannämnde amatörer, och hvilka soirters behållning användes till gåfva af ett piano i badsalongen, hvarest hvarje Thorsdag små lisliga soirter med dans ökade listan af forlustelser. Vidare eu dramatisk soiråe af skådespelaren från mindre theatern herr Pousette med fru. Lägg härtill nöjena i 4ÅSbolbetningene, en barrtrådskrausad äng, ett stycke från Wisby, der stadens manliga innevånare, tjenstemån, skolkarlar, köpmån etc., samlas i förtroligt lag till varpkastning och bollspelning, tvenne älsklingsnöjen, der styrka och vighet aflägga månget ståtligt prof, och der Bacchi gåsvor tömmas mellan friska chörer af öfvade och utmärkta sångare! Jag tror att det kittlar i blodet på min gamla Farbror, som ännu vid sextio är är rask och kry, fastän med ett påhäng af några inbillade krämpor; — jag tror att gubben skulle velat vara med om allt det der ? Hyabefalls ? Men — gubevars — var modern! Slit en hund på kanalångbåtarna ! Öd bort flera hundrade riksdaler för att i Warberg, Särö, Strömstad eller Marstrand leta efter helsans dyra skatter. Jag sparar mina pengar, lefver billigt, gladt och trefligt i Wisby, och gungar — vill Gud — nästkommande sommar återigen öfver till O0stersjöns ögan, som ännu tycks blicka så vänligt på mig, och den blicken skall alldrig slockna uti minnets mänga dimmor. Om jag hade tid, som jag har håg, skulle jag uti en längre och mera detaljerad epistel, än detta ögonblickets måhända mindre välskapade foster, vill punkt och pricko bevisa Farbror, hur obehöfligt, under vanliga omstandigbeter det är, att resa öfver ån efter vatten, hoc est, att — boende på Sveriges östra kust — försumma de fördelar som bjudas en på så nära håll, för nöjet att vara modern och medlem af de stora badaregillena på vestkusten. Och nu, ombord på Franzän — i min rymliga och eleganta hytt — nedskrilver jag min sluthelsning till min ära