Fånrikens marknadsminne. Åf Runeberg.) Gode wänner, män och qwinner, finns här någon, fom mig bör, Sam will lygna till en wisa af en gammal granadör? Så begontes fången, yngling! ord för om jag minns den än: Näc jag sist mar rejt till staden, hörde jag på torget den. Det war marknad, folt och maror mötte ögat, hwart man såg, Folket war ej gladt att skäda, och till töp sted ej min håg. Som jag tanklös gåt: och wandrat, fom jag tull ett hörn till slut, Der cu wagn i trängseln stannat några ögonblick förut. Om af wilja så den hejdats, om af nödtwång, wet jag ej; Kusken höll och framför spannet röt åt heben en lakej; Men i wagnen fatt en herte, mwårdstöjt met suffletten stödd, Zebelttämad mar hans kappa och Hans darm mar stjernbeströdd.