Gotlands läns tidning – 30 juli 1858, sida 2

Kronokalkngns-weden. Den utredning af förhållandet med nämnda wed, hwils ken af Kal. Mit genom Def Kammarkollegium, i följd af sednast församlade Ständers underdåniga framställning, blifwit från härwarande Landskontor infordrad samt af då t. f. Landskamereraren J. Gardell författad, torde i hänsyn ie blott till sakens wigt närmast för en del af Länets Allmoge, utan och till den widlyftiga forskn ing i Landskontorets äldre handlingar, hwilken denna utredning gjort nödmäna dig, wara en af de märkligaste handlingar fom på länge lemnat Landskontorets expedition. Utredningen har föls jande lydelse: ö Retlation om upbofmet, beskaffenbeten och sättet för utgörandet af den, från äldre tider, til Wisby s. k. Kronokalkugn utgående med. Under den tid Gotland tillhörde Danska Riket, upbygdes redan här en ofantlig mängd kaltugnar; flere de Danska Konuns garnes, i medio af 17:de setlet, gifna Åoref och uppmuntringar till Borgerskapet och Allmogen här å ön att anlägga dolika ugs nar, synas wisa att tillgången på skog, den tiden, warit mycs fet rik, od) anledningen till dessa utsärdade upmaningar, från Regeringarnes sida, skall hafwa warit att allmogen, genom skegens afsalu till kalkbruken, lättare måtte komma i tilljälle att utgöra fina utskylder till kronan. Uldre handlingar gifwa och mid banden att enskilte personer uphandlat allmogens affalus effettet på det sätt att desse, emot waror af allmogen, godtgjort deras utskolder til tronan. Ajgifna berättelser öfwer företagna undersötningar om skogarnes tillstånd, just med hänseende till kalkbrukens och sågwerkens bedrifwande härstädes, gifwa äfwen etwetydig anledning till den förmodan att, beträffande säärskildt attikeln taltugnswed, allmogen inom wissa, till kalkugnarne angränsande Ting och socknar warit förbunden, antingen och troligen genom kalkbrukens privilegier, eller ock, efter afslutade öfwerenskommelser, att företrädeswis till bruktens bedrifwande, när kaltugnsegarne icke egde wed å egen mark, afläta den wed de tunde ega till affalu. Att få från äldre tider marit före bållandet, blir ock ådagalagdt deraf, att då, för fortsättande af fortifitations-arbetena i Lands-och Carls-krona samt upbyggans de af Siockholms Slott, Ritets Råd med egaren, på den tiden, till de flefte talkugnar å landet, Rådmannen Holger Jönssen afslutat kontrakt om ett ansenligit kalks förffaffande, men dens ne sedermera klagade att han icke kunde erhålla nödig med och sten, Konung Carl XI gaf befallning åt Guvernören bhärfläs des att orördröjligen tillhålla allmogen, som bo omfring falfes brufen och lägenhet hafwa att anskaffa wed cch sten, dhet dhe mid anfordran aff bem:te Holger Jönssen emot veders börlig betahlning med störste flijt sådant framskaffa. Det war, efter Wisbergs slotis rasering, och på det att Hols ger Jönssen få mocket bättre och snarare måtte funna fullgöra dhe contrakter fordom Rijts Rådet etc. med honom flutit, fom det genom Kongl. Brefwet d. 9 Octob. 1681 tilläta honom att rinråtta flere falfugnar på Gåttland och särskildt och hufwudsatligen att upsätta någre sådane kalkewerk wid Slottet, hwarjemte ban sick betjena fig af den steen och märfe, fom efter slottee fanns här och där wara tringslrödd. Holger Jönssen uptydgde då flere nya wert och ibland andra kronans fordna falfbruf wid Slite, men de ifrågawarande twänne ugnarne mid