Gotlands läns tidning – 21 maj 1858, sida 2

Sjukdomshistorien i Faringe. (Se G. L. T. N:o 18) Utdrag af en från vice pastor i Faringe inkommen embetoberättelse om Jnga Janodotter. Jnga Jansdotter, född i Tuna församling (i llpland) den 28 Junt 1835, kom för sju år sedan till Täby by i Faringe socken, der hon från denna tid fortfarande tjenat hos samma huebondefolk, till def hon måste lemna fin ljenst till följe af ett felfteg, fom i December 1856 gjor: de henne till moder. Barnet afled efter tre weckors Iefs nad, men sorgen, fom redan länge tärt den felaktiga, qwarblef, och Jnga kände fortfarande fin fynd få for, att den ice kunde af Gud förlåtas. Likwäl lyckades det hennes själasörjare i Tuna, dit hon under denna tid åters mwändt, att bibringa henne någon tröst; men då hon, wid återkomsten till Täby sistlidne Oktober, fann fin lägeråman, hwilken ännu tjenade qwar fom dräng hos hennes förra husbonde, frånstötande och hatfull, öfwerlemnade hon sig ånyo åt en bitter sorg, och den 1 Februari ins newarande år föll hon, utan något föregående illamående, sanslös och stel omkull i den säng, hon war sysselsatt att bädda. Några dagar derefter berättades det för vice pas storn i jörsamlingen, komministern Collen, att bon fått slag. Ditkallad för att åt den sjuka lemna andlig wård, fann han henne mycket swag, men utan synlig fara för en nära död, hwarföre han uppskjöt med sakramentets meddelande under afwaktan af bättre krafter hos den sjuka. Wid ett följande besök afbröts hans påbörjade samtal af ett nytt sjukdomsanfall, då flickans kropp ögonblickligen blef stel, ansigtet blekt, med öppna, klara och orörliga ögon, läpparne rördes såsom till tal, dot utan ljud, och kring munnen swäfwade ofta ett mildt leende; pulsen war swag. Först wid själasörjarens tredje besök kunde den sjuka annamma nattwarden. Hon förklarade sig då nöjd, ja, önstade att dö. Hennes swar på de framffällda frågorna i försoningsläran befunnos tillfredsställande och hennes själstillstånd i allmänhet sådant, att hon tycktes snarare behöfwa tröst än wäckelse. Men sjukdomen fortfor med förnyade ajdåningar, hwarwid Inga wisste att förutsäga, när hon skulle komma ånyo att gå bort, såsom hon sjelf kallade det; och man berättade, att hon under det medwetslösa tillståndet dels bad, dels hade underbara fys ner. Ditkommen för att göra fig underrättad om förs bållandet, blef vice pastorn Collen sjeli wittne till ett dyz lift bortgående, hwilket inträffade med fullkomligt ena banda symptomer, fom han iakttagit wid sitt andra Bes söt under början af fjufdomen, utom att ögonlocken mt woro nästan slutna. Hon började fin bön med en fivag, men stigande röst. Bönens innehåll war ett warmt hjerz tas utgjutelse om nåd för alla menniskor, uttalad med en flytande färdighet, fom om hon läst ur en bof, oh med ett märkbart, ehuru icke alltid lyckadt försök att bes gagna skriftspråket. Derefter började hon ett slags före drag, hwars hufwudinnehåll war att Gud är kärleken och älskar dem, fom honom älska. Men, efter de när: