Gotlands läns tidning – 1 april 1858, sida 2

Följande stycke har til införande i dagens N:o blifwit G. L. T. meddeladt: DEN OFÖRSTADDA LÄNGTAN. Det går en längtan genom hvarje sinne Till någon ting — man vet ej rätt hvartill; Men hvarje själ bär denna trängtan inne, Och känner oftast dock ej hvad han vill. Ur hjertat djupa suckar stundom bryta, Framfödda af en trånad evigt ny; Likt Noachs fåglar, som från arken fly, Och irra utan mål kring jordens yta, I lifvets ljusare och bättre stunder, Då anden vill från jorden lyfta sig I stilla flygt till bättre verldars under, Dit tron allena hittar någon stig; Då är det såsom tycktes hjertat ana Hvart denna längtan, denna suckan drar, En himmelsk flägt igenom själen far Och milda röster upp till himlen mana. Men verlden kommer, lockande och härlig, Och sjunger ljuft om njutning och om fröjd. Och menskan hör dess lockelser begärlis. Tror sig bland verldens brus bli säll. bli nöjd; Men qval der sår man, då man sållhet söker, Man finner oro, då man söker frid,