IR på härmed, som Schoutbynacht Alemonde, hvilken , skall hafva nåden öfverlemna detta till E. M:t, i går har bekommit Ordres från Deras Högmäktigheter och från Hans Ilöghet att med möjligaste skyndsamhet begifva sig hem, för att mottagComandot öfver (Högst-) densammes flotta i Medelhafvet, som förmedelst General-Amiral-Löjtnant Ruyters dödliga afgång skall commenderas af vice Amiral de Haan en Chef och förenämnde Alemonde under honom. Och som jag blifvit skriftligen anmodad at Hans Höghet om att förskafsa densamme sin dimision och hastig fortkomst hemåt, så har jag ej kunnat underlåta presentera förenämnde Alemonde för E. M. att förevisa sina Ordres, med underdånig begäran att han af E. M. måtte bevisas den nåd att för sin resa blifva försedd med nödigt pass och lejd. Jag har vid hans afresa i vice Amiral Everts frånvaro öfverlemna Commandot öfver Holländska Escadren till Capitain van der Poort. Vi hafva i förgår genom en Engelsman, som för 8 dagar sedan afseglat från Stockholm, erfarit, att Svenska skeppen, endast 30 till antalet, så väl stora som små, inlupit iDalerne (Dalarö), att Skeppet Rikets Äpple, monteradt med 90 metallkanoner, uti inseglingen råkat fast på en klippa och kantrat. Detta är bekräftadt genom flera derifrån kommande och serdeles i detta ögonblick af en Holländsk Skeppare Pieter Ougbortse, hvilken tillägger, att han varit om bord på Skeppet Nyckelen och der hört och erfarit, att Amiral Beer, som commenderade samma skepp, är ihjelskjuten i slaget. Jag skall, för att icke besvära (omakak) E. M:t med längre läsning åse till mötes (afbida) E. M:ts nådigaste Ordres att mundtligen tala med E. M:t om några andra punkter och utförligare förklara mig om sjöaffairerne och vidare erhålla E. M:ts närmare befallningar, angående dem, till hvars utförande med yttersta noggrannhet och trohet jag förblifver etc. C. Tromp. Skeppet Christianus 5, seglande V. till V. : från Witmund d. 18 (28) Junii 1676. Uti Danske Magazin göres följande tillägg till denna Rapport: Det var skeppen 3 Löver och Kjöbenhavn, som Tromp enligt denna Rapport ville detaschere. De 2 Holländska Skeppen voro Caleb och Frisia, Ruyter blef sårad för Augusta den 22 April och dog få dagar derefter i Syracusa. Den Franska flotta han slogs med, anfördes af Du Quesne. Märkligt är det att commandot öfver den med vår förenade Holländska Escadren vid Alemondes afresa uppdrogs till Schoutbynacht van der Poort och icke till vice Amiral van der IIeuvel, med hvars conduite Tromp, som det synes, icke måtte varit alldeles nöjd. Härmed afslute vi dessa Utdrag af de i Danske Magazin införda Rapporter. Någon vidare märklig tilldragelse under detta sjökrig timade ej, ty genom det olyckliga slaget utanför Oland var Svenska Sjömakten så försvagad att den hvarken detta året eller de båda påföljande kunde våga mäta sig med den förenade Dansk Holländska flottan, hvars öfvervälde i Östersjön således blef obestridt, och Gotlands eröfring betryggad. Också syntes att Danskarne ernade bebålla On. Åtskilliga förändringar i dess både Eeclesiastika och Administrativa förbållanden vidtogos, som utvisade detta. De förra hafva vi i ett föregående arbete (fPebr Gubbe i Ilabblingbo) något litet antydt. Hvad de sednare beträffar hafva Juels Rapporter, dem vi meddelat, visat hvilka de voro. Uti en Kunglig skrifvelse af den 22 Maj 1676, utgörande svar på dessa, tillkännagifver Konungen sitt välbehag med de anstalter Juel, såsom öns Gonvernör, vidtagit, gifver honom fullmakt att nedsätta Tullen på landet, lofvar att Ryttmästare och Officerare till 2 Compagnier Cavalleri skulle blifva öfversända samt befaller, att de största Spiror och Mastträd på Gotland skulle öfversändas för flottans behof. Kriget fortfor till 1679 då fred afslöts i Lund. Att Sverige då bekom Gotland tillbaka var något alldeles oförväntadt och helt och hållet Franska Konungens mägtiga viljas verk. Sverige hade icke kunnat återtaga Ön i det tillstånd Svenska flottan då befann sig, men endast få år sednare var förhållandet annorlunda. Ur förstörelsen utgick en skapande anda, en jernvilja, lik Carl XI:s a 0