Gotlands läns nya tidning – 29 december 1865, sida 2

Och sedan? 8 En yngling kom en gång springande till en gammal from man och ropade: Fröjda dig med mig, min sar, ändtligen har min farbror gifvit sitt bifall, jag får nu komma till Akademien och studera juridik (lagsarenhet); nu är min lycka gjord! — Godt, min son, genmälte den gamle, nu skall du således begynna lisa slitigt, dock — hvad sedan? — Efter 3 års förlopp, skall jag hafva min examen, och säkerligen, krönt med ära, lemna lärosätet samt erhålla en syssla. — Och sedan? frågade den gamle. — Sedan skall jag visa flit och samvetsgrannhet; man skall tala om mig vidt och bredt, och alla menniskor, höga och låga, fattiga och rika, skola uppsöka mig och skänka mig sitt förtroende. — Och sedan? fortfor den gamle. — Sedan skall jag spara ihop något åt mig, och blifva en välbehållen man, skall skaffa mig en rättskaffens hustru och sätta eget bo. — Och sedan? — Sedan skall jag uppfostra mina barn, så att det kan blifva någonting af dem, allt efter deras gåfvor, och de skola arta sig väl och träda i sin faders fotspår. — Och sedan? — Sedan skall jag sätta mig till ro, glädja mig öfver mina barns lycka, njuta deras kärlek, och hafva en lycklig ålderdom. — Och sedan? — Sedan? Ack! man skall icke för alltid stanna på denna jorden, och om man än kunde få det, så vore det icke bra, sedan, i sanning! sedan måste jag dö. — Och sedan? ropade den gamle åter, fattande ynglingen med begge händerna och skarpt blickande på honom: Min son! och sedan? Då bleknade den muntra ynglingen, började darra och utgjöt en ström af tårar. — ueTtaf tack, min far, sade han efter en stund, FJag hade glömt det vigtigaste, att menniskorna är förelagelt en gång dö och sedan — domen. Men från denna dag skall jag icke mer glömma det. —— ———