öfvervälde han sannolikt var söga glad åt. Det tyckes nästan som dessa båda Herrar icke rätt kunnat med hvarandra. Ehuru Tromp i sina Rapporter gifver loford åt flera af sina underbefälhafvare, så består han intet sådant åt Juel. Tromps Rapport om slaget är daterad 5 dagar efter detsamma, den 5 Juni och då var Jucl och hans Escadre ännu ej återkommen till flottan. Detta tyckes varit temmeligen sjelfrådigt af en underbefälhafvare att, utan ordres, så länge förblifva borta och aflägsna sig så långt från hufvudstyrkan. Tromps Rapport, som innehåller mycket af intresse, meddelas här i Svensk öfversättning efter den Danska, som står intagen i Danske Magazin: YJag har genom mina tvenne sednaste underdåniga skrifvelser haft äran i yttersta subruission att anmäla för E. M:t min ankomst till (högst-) densammes flotta, som den tiden låg till ankars mellan Stevens och Falsterbo. Sedan äro vi med 0. S.O. vind gångne till segels?) och hafva satt kursen Syd etter tills vi hade Stevens i S.V. till S. Den 30 i dagbräckningen fingo vi fiendens flotta i sigte. Densamma bestod, efter våra brandvakters rapport, af 50 seglare stora och små och änskönt kulningen om eftermiddagen tilltog, vinden var S. t. O. och fienderne denna gången hade loven, seglade de dock så hårdt förut, att vi knappast kunde uppsegla dem (behålla dem i sigte?) Hela påföljande natten förföljde vi dem med force af segel, hvilket dock icke förhindrade att desamma, när de i mörkningen förändrade kurs, om morgonen den 31 Maj voro oss ur sigte, hvarpå jag, som då hade Ystad i N.N.O. och N.O. till N. på 42mils afstånd, affärdigade 7 Fregatter och mindre fartyg i en sträckning från 0. N.O. till Syd för att ånyo uppsöka och recognoscera den fiendtliga flottan. Om middagen vid pass kl. 12 sågo vi dem igen i 5.0. från oss, gjorde straxt signal åt en hvar till att göra sitt bästa med att jaga och förföljde dem med force af segel, kjogk dem om aftonen, när solen gick ned, förbi Ertholm och den 1 Juni om förmiddagen långs Sydhuken af Öland, då vi inemot klockan 11 hunno dem så nära, att vi nödgade dem till att sticka bit och sätta sig i stånd att göra motvärn. Klockan 12 råkade vii batalj med dem. Vinden var V.N.V. och vi hade loven. Bataljen hade icke varat länge, då skeppet Tre Kronor, monteradt med 134 metallkanoner, fördt af den fiendtliga General-Amiralen, vände kölen i vädret och kort derefter sprang i luften. Jag vet icke orsaken, då jag den tid blott skjutit få skott på honom. Hela fiendtliga flottan gjorde nu mine till att vilja undlöpa, hvilket förhindrades genom min signal åt hela flottan att engagera. Vi vände derpå med flottan syd öfver. ) Jag