Derefter gick han fram till en mängd Ilasselbuskar, som stängde vägen för honom, så att han måste hugga undan några af dem. Men han tog upp ingen af dem, ty han tänkte på den tid han var träl och ofta straffades med hasselkäppar af sin dåvarande stränge husbonde; derföre sade han högt: Gud vare evigt lofvad, att jag är fri vorden genom Frälsaren, som föddes denna natt, för att befria alla trälar! Derefter kom han till en Ask, som sträckte sig högt öfver de andra träden. Han såg på asken och sade: Nej! du är högmodig, du ränner upp öfver de andra, och dock är du trög; om våren grönskar du sist, om hösten falla dina blad först. Han, som föddes denna natt i ett stall och lades i en krubba, var ödmjuk, blomstrade tidigt och vissnar aldrig. Derpå fick han se en liten Björk, som lyste så hvit på stammen i månskenet, hvaraf äfven de glänsande grenarna upplystes. Ilan ämnade hugga en af hennes vackraste grenar; men plötsligt hedjade han sig och sade: Björkgrenen skola påminna de stackars barnen om riset, och Han, som i natt är född, tog straffet på sig, att vi måtte få syndernas förlåtelse. Nu kom han längre in i skogen, der inga löfträd mera funnos, utan blott Furar, men medan alla löfträd voro nakna, stodo furarna prydda i sina gröna barr. Der stodo isynnerhet små unga Granar, som sträckte ut sina armar åt honom.