Gotlands läns nya tidning – 15 december 1865, sida 2

——— —— — — — r:q — — Julen Jf årets alla kyrkofester är ingen, som så fängslar och fröjdar, som Julen. J allmänhet längtar hwar och en efter, och glädjer sig åt densamma; den är liksom en gammal bepröfwad wän, som man, efter en lång stiljsmässa, hoppas att återse och bwilken man på förhand bereder sig att hjertligt emottaga. — Men få god wiljjan i detta fall än må wara, finnes det likwäl mången, fom suckar under befymren, under nödens och eländets tunga börda — od) fom, huru den kära männens anfomft än kännes godt för hjertat, på samma gång känner bedröfwelsen att hafwa intet att bjuda honom wälkommen med. — Julen är kärlekens fest; Guds kärlek har på det herrligaste denna dag uppenbarat fig för all werlden. — Mätte den oc wara en fest för färleken menniskorna emellan; och måtte, med hänsyn till nu före ftående Jul, hwar och en bättre lottad, efter råd och lägenhet, hjelpa sin betryckta nästa att åtminstone för stunden känna någon lindring i sin nöd, nägot hopp att den wäntade gästen må finna ett gladt emottagande åfwen i armodets boning! Det är med denna uppmaning Fottigwards-Styreljen jemwäl i år wänder fig till Wisby Stads innewanare med den fulla förtröstan att den stall finna lika willigt genswar nu, som många föregående. De gafwor, som kärleksfullt wilja egnas Samhällets i nöd stadda medlemmar, torde benäget aflemnas i Fattigmärdshufet Thorsdagen och Fredagen före jul; och skall FattigmårdsStyrelsen tillhandahalla tacksammaste redowisning för de emot tague medlen. Fattigwårds-Styreljen.