Gotlands läns nya tidning – 30 november 1865, sida 3

hvila mig en stund. Inkommen fästades min nppmärksamhet på ett litet hvitt kors, straxt innanför porten; jag gick dit och läste: Här hvilar Carl Axel, nio år gammal och på baksidan af korset stod: Sörj ej moder, ty hos Gud År jag nu bland himlens englaskara; Klädd i snöhvit oskuldsskrud Skall jag dig en gång till mötes vara. Jag satte mig ned på gratven, och mitt barnasinne intogs af längtan att få komma upp till englarne och der få återse far och mor; men denna längtan flög bort då jag tänkte på att jag då måste bäddas ned i den kalla jorden; denna tanke kom mig att rysa, jag lutade mitt hulvud mot korset och började gråta. Iluru länge jag gret, vet jag icke, ty öfverväldigad af trötthet, insomnade jag. Jag vaknade sedan vid det att någon ryckte mig i armen, och då jag såg upp stod en gammal gråhårig gumma framför mig och blickade så medlidsamt på mig. teStackars liten parfvel; sade gumman, chvarför sitter du här? det är så sent och kan vara tid på att gå hem. tJag har intet hem, svarade jag, och tårarne kommo mig i ögonen. cÄn hos din far och mor då? tJag har hvarken far eller mor, snyftade jag. uStackars liten parfvel, hvarifrån kommer du då?