amma för att observera den och hålla den 1 chack, men när fiendtliga flottan närmat sig för tt angripa, har den Svenska dragit sig undan ch, så länge det varit möjligt, sökt undgå den atalj fiendtliga flottan erbjöd. Detta får ej anes som feghet, men väl som ett erkännande af endens öfverlägsenhet, ej eller som en flykt, ty ottan höll tillsammans i ordning och slagfärdigt kick, utan såsom en af klokheten (kanske ockå af högre ordres) föreskrifven reträtt för att ej zagnlöst uppoffra en så betydlig sjömakt, hvars itrustande medtagit Rikets sista tillgångar och på vars bevarande bibehållandet af Sveriges besittingar i Tyskland berodde. Juel hade på lika sätt etirerat för Svenska flottan från Bornholm, men cke kan man säga att denne tappre Amiral var eg. Hade han inlåtit sig der med den öfverägsna Svenska flottan, hade denna sannolikt förstört den Danska, och då hade den väntade hjelpen från Holland tjenat till intet och Sveriges öfvervigt till sjöss hade blifvit gitven. Juels kloka reträtt räddade Danska flottan för att sedan göra henne till segervinnare. Derföre får icke heller den mindre skicklige och alldeles icke sjövane, men lika redlige, Svenske Öfverbefälhafvarens Lorentz Creutis reträtt läggas honom eller Svenska flottan till last såsom feghet och få namn af flykt; först efter det olyckliga sjöslaget utanför Öland, måste de öfverblitna Svenska fartygen flykta, då var ordning, lydnad och sammanhållning borta, men före slaget hölls flottan, ehuru den drog sig undan för den fiendtliga, samlad och i god ordning, färdig att inlåta sig i slag när omständigheterna gjorde sådant för densamma förmånligt. Tidigt på morgonen den 29 gick Danska flottan till segels från sin ställning mellan Stevens och Falsterbo ref och kursen sattes sydligt, förmodligen för att sedan kryssa upp mot Svenska flottan, ty vinden, som var 0.5.0., tillät ej att styra rakt åt Skånska kusten, der sistnämnde flotta legat föregående dagen. Den låg der ännu qvar, men lättade samma dag och gick till segels. Klockan 10 f. m. fingo flottorna hvarandra i sigte. Som Svenska flottan låg i lovart om fienden och ville undvika batalj, så kunde sådan ej af den Dansk-Holländska flottan påtvingas den Svenska den dagen och så länge vinden ej sprang om i annat streck. Dansk-Holländska flottan vände och ankrade i skymningen N.O. till N. från Stevens klint. Påföljande morgon den 30 i dagbräckningen hade vinden något dragit sig åt sydligkanten och var S. till O. Danska och Holländska EscaArerna skulle försöka begagna sig af den för att närma sig den Svenska, (hvilken äfven ankrat men som samma dag ånyo gick till segels och styrde långs Blekingska vallen) som de genast varseblefvo, men ännu hade den sednare loven eller låg högre upp i vinden samt begagnade sig deraf och höll undan så starkt att siendtliga flottan knappt förmådde behålla den i sigte. Hela den dagen och natten mellan den 30 och 31 höll Dansk-Holländska flottan efter, men under natten ändrade Svenska flottan kurs för att undvika Sina förföljare och om morgonen den 31 var den ur sigte för fiendtliga flottan. Denna sednare låg då 44 mil S.S.V. och S. V. t. S. från Ystad. Tromp kastade då 7 Fregatter och åtskilliga mindre fartyg i en båge från O.N.O. till S. för att uppsöka Svenka flottan. Vid middagstiden uppblåste den i 8.0. och förföljdes ånyo. Om aftonen den 31, när solen gick ned, ströko båda fiendtliga flottorna, först den Svenska hållande undan och sedan den Dansk-Holländska, förföljande den förra, förbi de små Ertholmarne i grannskapet af Bornholm och under hela natten samt påföljande morgon fortsattes jagten i N.Östlig riktning. Den 1 Juni (12 nya stilen) på förmiddagen uppnåddes höjden af Öland och långs utmed dess östra kust seglade de båda ståtliga flottorna, vinden var VNV. och Dansk-Holländska flottan höll så nära vallen den kunde för att vinna loven af Sven ska flottan. Denna förde så mänga segel att stän ger och rår svigtade och på somliga fartyg bräck tes, på det att den skulle kunna komma undan Af den förföljande flottan hade många fartyg, son voro sämre seglare, blifvit efter, men de skarpaste seglarne af samma fartyg hade kl. 11 förmid dagen vunnit så pass på de eftersta i Svensk: flottan, att dessa blefvo tvungna att inlåta si; AA fefelanaA — Plattorna lågo nu midtför Hul