består ar följande medlemmar: grefve Friis-Friisenborg konseljpresident och utrikesminister, Estrup inrikes-, Fonnesbech finans-, Leuning justitieöfverste Neegaard krigs-, Grove marinoch Rosenörn-Theilman ecklesiastikminister. Italien. Garibaldi lefver nästan isolerad på Caprera och har öfvergifvit alla tankar på att gästa fastlandet. Det är också mycket osannolikt att han ämnar begifva sig till Florens för att öf vervara parlamentets öppnande. Man vet ännu icke för hvilken valkrets Garibaldi kommer att bestämma sig, då han säkert blifver vald i flera; dock tror man att det blir Neapel. Sonen Menotti befinner sig på ön Maddalena, der han anlägger ett mejeri; dottren är på Caprera, sonen Ricciotti i England och mågen major Canzi i Genua. Garibaldi skall vara i hög grad förtretad öfver händelsernas gång och mycket missnöjd med sitt eget partis hållning. Times anställer ett slags revy med de nye engelska ministrarne: kolonialministern Cardwell är en erfaren och skicklig embetsman, men har icke något inflytande i gaker som ligga utom hans fack; hr Villers, som leder departementet för fattigvården, har stort personligt anseende, talar stundom ganska sakrikt och väl, men är ej någon talare i ordets egentliga mening; inrikesministern sir Gray är en gammal man med svag helsa; ministern för Indien sir Charles Wood kan ej heller göra sig gällande. De andre medlemmarne af det nya kabinettet, lordarne Russel, Clarendon och Granville, hertigen af Somerset och earlen de Grey hafva säte i öfverhuset. Konungen af Danmark har nyligen låtit tillställa mellan 20 och 30 damer i städerna Flengborg och Sönderborg vackra guldbrocher med dannebrogsband, för att bäras å bröstet; de äro en särd af konnngens erkänsla för den ädla omvårdnad dessa damer egnat åt sårade och sjuke danske krigare. Brochen har följande inskrift: 1864. Edel Daad glemmes ej. Dessa utmärkelser åtföljdes äfven af egenhändiga skrifvelser från konungen. — — —