Gotlands läns nya tidning – 9 november 1865, sida 2

tror att hon genom drömmen har räddat mig. Det är alldeles som om hufvut blefve lättare och ett töcken fölle från ögonen. I morgon går jag till min gamle patron — vi ska åter ha oss en liten stuga på söder. Jag ärnar arbeta mer än någonsin, och kanske skickar vår Herre oss då åter ett litet ting, som en kunde sträfva för, ty har en ett barn, begriper du, kan en väl inte förfalla helt och hållet. Käre Janne, nu talar du så att jag måste gråta af glädje! Jag har länge nog vetat att vi skulle bli tre innan sommarn, men jag har tegat, för jag tänkte att det skulle göra dig stor bedröfvelse och att du skulle bli än värre till mods. Åh, herre lefvande gud, tycker du det . Låt oss nu ta hvarandra i famn, Marie, och söka glömma dessa tre årens tokerier! Men komma vi på grön qvist igen, Så låt oss aldrig mer söka glädje ute bland folkhoparne. Nej, visst inte, fast de aldrig mer kunde verka menligt på mig. eInte på mig heller, det svär jag på — men det kan inte roa oss. Om vi ännu en gång gå ut med lillan och korgen, så ska vi söka oss en sådan fläck, der vi kan ha vår fred och vår glädje för oss sjelfva ...... En dag gjorde mig händelsen bekant med madam Marie. Hon var då en fullkomligt lycklig hustru i ett tarfligt, men ytterst väl ordnadt och