Gotlands läns nya tidning – 9 november 1865, sida 2

Himmelriket på jorden. (Torts. fr. föreg. N:o). tJag drömde i natt om lillan. Jag tyckte att jag såg henne och att hon var klädd i en vacker hvit silkesklädning med silfverstjernor, och silfverstjernor, som blänkte likt månstrålar, hade hon på pannan, när hon sväfvade fram till sängen och kysste mig. Kysste hon inte mig? Jo, sedan — det såg jag tydligt, och det kan du ha till din glädje . . . Jag tyckte också att hon hviskade något. Gjorde hon det — ack, hvad sa hon? Jo, så här: Bli arbetsamma och lyckliga igen som förr, så får jag större glädje i det rätta himmelriket! Janne knäppte med djup andakt ihop händerna. Herre Jesus, hviskade hon det?4 Ja, det är dagsens sanning, och min mening är att vi varit ett par stora dårar. Vi egde ju, utan att veta det, himmelriket — så pass en får det på jorden — då vi hade vår kärlek och vår förnöjsamhet, för, ser du, förnöjsamheten, det har jag nu utgrundat, är just sjelfva himmelriket, fast vi foro vill och trodde att detinte fanns till utom i rikedomen. Du har bestämdt rätt i det, och lillan skall inte vänta på sin glädje . . . hör på, Marie, jag