Gotlands läns nya tidning – 9 november 1865, sida 2

trefligt hem samt moder till tre små raska gossar. IIon och hennes man bergade sig då ganska bra. IIan var nykter, godlynt och utmärkt arbetsam, hon aktningsvärd och sträfsam från morgon till afton. Deras hem låg icke nu i Hvita bergen, utan på en liten vacker plats ej långt derifrån. Det hände sig en gång att vi fördjupade oss, madam Marie och jag, i ett helt filosofiskt samtal angående den fattiges förmåga att vara lycklig med ringa tillgångar. tJa, men så är man inte alltid, sade Marie, och ibland är man lycklig utan att veta det — man går öfver ån efter vatten. Hvad menar madam Marie? Det skall jag förklara ... Och hon berättade mig nu sin egen och sin mans historia, den hon slutade med en innerlig och varm tacksägelse till Gud, som borttagit icke blott rikedomen, utan äfven dårskapen, och gifvit dem tillbaka det himmelrike, som de förut icke förstått att värdera: ett arbetsamt lif och ett förnöjsamt sinne. Marie har tusen gånger rätt — och måtte Gud i sin godhet upplysa många på samma sätt vilsckomna i de sarliga labyrinter, som en större eller mindre rikedom framtrollar för dem, hvilka ej förstå dess rätta bruk! E. FI—C-en. — — —ö—